Dagens sötnos

Nu när Kajsa kan cykla själv passar även jag på att cykla när det är dags för dagishämtning och lämning. Lillan sitter i barnstolen. Och hon älskar det.

På huvudet har Alva Kajsas cykelhjälm. Den är lite stor. Tror nästan att det skulle vara bättre skyddseffekt om jag satte på ungen en kastrull. Men det får gå. Skall köpa en ny hjälm till lillan så fort jag får några minuter över. Läs- när Patrik kommer hem.

Krisen avhjälpt.

För nu.
Efter att jag krisat ihop i min ensamhet i går kväll tog jag mig samman.

Beslöt mig för att vara rationell. Så jag rÿckte ut alla sladdar. Stängde av hela eländet och började metodiskt att stoppa tillbaks dem igen.
Sladdarna bakom tv:n lyckades jag peta dit med hjälp av en stekspade i plast och en dito grillpincett. (det är djävligt trångt där bakom. Och själva poängen med en platt-tv är såklart att den skall sitta dikt mot väggen..)

Och vips, så funkar det igen.

Min självkänsla håller på att växa mig helt över huvudet. Snart kommer jag att bli fullständigt odräglig.

Kris

Tv:n slutade funka precis.
Jag har konsekvent låtit Patrik sköta Tv -boxar-stereo-högtalar shittet själv.  Det är hans leksaker. Det är knappast jag som har ett behov av surround system bla, bla, bla hemma-bio-tjaffs och 54 tums tv. Eller hur stor nu vår tv är. Den täcker typ hela väggen. (En bra sak med det är att det är billigt att tapetsera om. Det går inte åt så mycket tapet om man struntar i att tapetsera bakom Tv:n. Gahh sidospår)

Detta gör att just nu är jag helt lost.
Har ingen aning om vad jag skall göra.
Har ryckt lite i några sladdar.  Det hjälpte inte. Men det fladdrade lite på skärmen.
Jag konstaterar.

1. TV:n  har ström
2. TV:n får ingen signal.
3. Ttidigare fick den ljudsignal men inte bild.
4. Nu varken ljud eller bild.
5. Ett tag såg jag lite svagt grå bild.
6. Jag måste nog plocka ner tv:n från väggen och trycka in sladdarna lite, misstänker att det är en sladd som glappar.
7. Jag är för svag för att göra det själv. Dessutom vetefan hur den sitter uppskruvad.

Åh. Vart är min man när jag behöver honom?  JO. PÅ ANDRA SIDAN JORDKLOTET.
Jag måste fixa det här själv. Kajsa kommer att go bananas om hon inte får se Bolli på mornarna. Och det orkar jag inte med.

Gahhhhh

Mammas nya kille

Vilken snygging.

Ser fram mot många svettiga stunder tillsammans.

Övning ger färdighet

Idag har vi cyklat. Ja djäklar vad vi har cyklat.  Så nu funkar cyklingen riktigt bra.
Hon tycker att det är så roligt.

Apropå roligt. Jag är bjuden på bröllop i november. Jättekul. På en helt fantastisk plats. Och nu väntar jag bara på att bruden skall go public med platsen så att jag kan börja tjattra om den. ÅH. Marie, för fan. Outa det på fejjan eller på din blogg nån gång så jag slipper hålla truten. Det är så satans jobbigt.

Sitter nu och planerar veckan som kommer.
Det krävs lite extra planering när man är själv. 
Middagarna är planerade (!), husvisning i Trosa, jogging-vagn-hämtning i Sollis, träning, gräsklippning, oljning av möbler samt städning och packning inför fredagens resa till Astrid Lindgrens värld skall få plats i schemat. Hu. Sen vill jag också äta lunch med Malin på onsdag. Och så måste jag hinna städa och tvätta.  Behöver tänja lite på dygnen känns det som.

Ikväll.- om ungen somnar någon gång- är det hårtoning som står på programmet.

Jag ger er..

ta daaa..kylskåps-poesi.

Var på loppis i går och köpte kylskåpsmagneter för en tia. Hatar egentligen bjäfs på kylen. Vart kommer det i från detta Svenska fenomen med tusen saker på kylskåpsdörren, jag vet inte.

Jag  kunde ändå inte låta bli.

Grattis på morsdag alla fina mammor där ute. Ni är fantastiska. Allihop.

Yes She Can!

Vilken glädje.
Ungen kan cykla utan stödhjul.

Igår

blev det en tripp till lekslottet i Tullinge.

Mycket bra val.
Kajsa älskar stället.
Alva älskar stället.

JAG formligen AVGUDAR stället.

1. Helt anpassat för barn.
2. Rent. (till skillnad från dito i Geneta) T.o.m toaletterna känns fräscha.
3. Massor med olika aktiviteter för olika åldrar.
4. Billigt. Gjorde av med 200 spänn. Inklusive lunch och glass och tablettask till hemvägen. (Både föräldrar och barn som inte kan gå, har fri entre. Dessutom är parkeringen gratis.) På TomTits har man gjort av med 200 spänn innan man torkat av skorna på entremattan.
5. Vattenkannor för barnen att ta för sig av, man behöver alltså inte hålla på att köpa sötsliskig dricka så fort ungen blir törstig.
6. Inte en djäkla massa godis högt och lågt som man är tvungen att tjaffsa om att ungen inte får köpa.
7. Inte minst. TREVLIG och hjälpsam personal. Som glatt småtjattrar med både stora och små.

Ett superbra enkelt utflyktsmål en regnig fredag. Det är inte vidare fancy, det är en gammal industrilokal, men ungarna får rasa av sig. Somnar gott på kvällen. Man blir inte ruinerad. Kaffet smakar ...eh.... helt okej.

Vi var där tre timmar. Det var lagom.  Har kompisar vars ungar kan spendera en hel dag där. Men då tror jag man är tvungen att betala lite extra.

Singing

the gräsänka blues....


Nu är maken i luften. På väg mot Bangkok.
Med sin handikappade ledsagare. 

När han kommer hem har han förhoppningsvis helt felfri syn. Det innebär för min del att jag måste börja kamma håret och använda mascara även på vardagarna.  Han kommer då kunna se mig helt tydligt igen. De senaste åren har det varit lite luddigt även med brillor på.

Vilket såklart är lite småpraktiskt efter drygt tjugo års samlevnad.

Inget gott som inte har något ont med sig.

Vi får väl se hur det går. Nästa måndag kommer han hem. Vilket betyder drygt nio dygn som ensamma mamman.

Håller på att styra upp veckan så att jag skall få så mycket vuxet umgänge som möjligt. Det blir lätt ganska tradigt att bara konversera med en 4½ åring:  Mamma, vet du, faktiskt? Alltså, på dagis......bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla bla.....

Halv åtta hos mig

Inte i dag då. Men en annan dag såg det ut så här halv åtta på morgonen.

Barnen ser väl inte sådär helnöjda ut. Men det var väldigt mysigt. Faktiskt.

Åhhhhh va tråkigt

Att vara föräldraledig i maj.

Eller inte.

Det är torsdag. Innebär städ-dag. Men jag tror jag läser min nya tidning först. Och sen tror jag minsann att jag skall plantera en liten basilika  och en liten Persilja.


Vet ni vad persilja heter på finska? Persesilmä.
Säg det till era finska vänner och de kommer bli mäkta imponerade.

Lunchen igår

var väldigt väldigt trevlig.  Fina Märy uppvaktade mig med en försenad födelsedagspresent.
En prenumeration av Your life. 

TACK. Vilken omtänksam present. 

En jättebra tidning. En tidning där intervju-offren får tala till punkt.

och lite lagom glassig.

TLC-Tävla om 40 par skor.

Brandos. Vilken superbra sida.  Nu kan man tävla. Om 40 par skor.

Gört vetja.

Klart som korvspad

Jag kan såklart jogga med ungen i vagn. Men då måste jag ha ett nytt åk. Nog för att jag behöver styrketräna, men min Teutonia från medeltiden  2004 väger bly.   Det är inte aktuellt.

Men den här kanske kan vara något. Någon som har erfarenhet?


Hoppa hopprep föreslog Jeanette.

HAHAHAHAHA

Inget hopprep för min del. Inte studsmatta heller. Så mycket/länge orkar jag inte knipa. Däremot rockring låter kul. Det var länge sedan.

Idag..

Lunch på Vidbynäs. 

Jaha, va trevligt.

Vad skall man ha på sig då då?
JO såklart min finfina Piké jag köpte ute hos Nette sist.
Joules gör sig fantastiskt bra på golfbanan.













Men beiga byxor? Ingen bra idé. Tar mörkblå istället.

Rekord

6.19/ km.  5 km.

Bara 19 sekunder kvar till  jag kan kyssa snigelstämpeln godbye. Inte illa.

Största problemet när Patrik är borta. Hur skall jag kunna träna?

Askmoln

Gaaaah.
Vad är oddsen på att luftrummet ovaför Arlada är stängt fredagkväll? 

Knappt pengarna tillbaka va?

Eller vänta nu. Så här kommer det att bli. Han kommer iväg som planerat men får inte flyga hem. Han får flyga till Baku och sen åka rostig Folkabuss från Stalintiden de sista 300 milen hem. Tillsammans med fjorton höns och en get. Han är hemma lagom till midsommar.

Ensamma mamman here I come.

Men åhhhhh....

.....va fint.

Kan inte någon bara ta och köpa vår båt så vi kan ha råd att köpa?

Bagarens barn

Jag är så satans trött på att varje dag höra:

- Mamma, jag tycker inte om det här.
eller
- Mamma jag vill ha något annat.

Varje dag svarar jag:
- Du behöver inte äta upp. Men du måste smaka. Och det blir ingen annan mat. Äter du ingen mat blir det ingen frukt heller.

Varpå K motvilligt och med stort grimaserande sätter sig på stolen och äter några microsmå tuggor.
Sen får hon ett litet äpple.

Hon lever på äpplen den ungen.

Vill inte problemifiera måltiden. Vill att det skall vara en plats av lugn och ro och glädje. (nåja,  en hyfsat trevlig plats i allafall) Vill inte tjata för mycket eller tvinga då jag är livrädd för att det bara är kontraproduktivt och snarare stjälper än hjälper.

Vad skall man göra? Hon är TOTALT ointresserad av mat. Det som är gott ena dagen är paria nästa.  Det gör mig galen.
Hon följer sina kurvor, så jag antar att det inte är någon fara på taket för det lilla smala skrället. Men visst undrar man om hon får i sig alla vitaminer och  mineraler hon behöver.

Någon som har något bra tips?

Halta och lyttas förening på turné

På fredag åker Patrik till Bangkok för att göra en ögonoperation.  (Så har vi pratat färdigt om det. Tack så mycket.)  Med sig har han sin gode vän Pontus som ledsagare.

Pontus tror att han är 25.
Det är han inte.
Han trillade på cykeln när han var ute och tränade.
Nu har han gipsad arm.

Han skall alltså hjälpa min kära man de första dygnen efter operationen.
Vilken syn.
En gipsad leder en blind.
Det lär gå finfint med ögondropparna.

Sommaren är här!

Dagen började med frukost på verandan. Halv åtta var det 20 grader. 
Klockan tolv åkte klanen Sundling till Bergtorps öppna hus, tittade på hästarna, fikade med fina Malin, Ebba och Linn. Kajsa fick rida. Lyckan var gjord.

Åkte hem, fortsatt utelek med grannar.  När middagen var serverad ville Kajsa inte gå in.  Efter gräl, tårar och tandagnisslan satte sig ungen vid bordet och åt. Hela hamburgaren som mamman lagat till åkte ner i magen. Fantastiskt.

Middagen intogs till tonerna av ett coverband som övade i grannens källare med öppna fönster.
Sting, U2 och Robbie Williams ljöd ut över grannskapet.
Tror att de övade till en fyrtioårsfest.  Kan knappast vara repertoaren till ett studentparty.

Mamman drack ett glas vin. Blev lite glad och berusad av både vinet och sommaren och sjöng med. -Let MEEE, let MEEEEE entertain YOU!

Barnen teg och tittade storögt på mamman.


Sen blev jag sentimental.  Grannens unge har gått från:  trumma,trumma, trumma CYMBAL, trumma, trumma, trumma CYMBAL, trumma, trumma, trumma CYMBAL,  trumma, trumma, trumma, CYMBAL (varpå pappan i grannhuset skrek SLUUUUUUUTA NUUU!!!! och det smälldes i dörrar och fönster)

Till att spela Sting.

Man kan bli rörd för mindre.

Nu sover vilddjuren. Mamman tittar på Tv. Och ger sig ut på nätet med kreditkortet i högsta hugg.
Dags att besöka Ryan Air.com. Wish me luck.

Idag och ikväll

Åkte ut till fina Nette i Björnlunda på lunch. Ni vet där man får så sjukt gott kaffe att man nästan flyttar in.
Nette har en finfin liten butik.  Norrby Living. Har man vägarna förbi Gnesta i sommar, eller om man inte har något annat för sig är en utflykt till Norrby i Björnlunda ett hett tips. Passa på att tigga lite kaffe när ni ändå är där. Jag tippar att om man handlar för en lite större slant kan man tillochmed få det gratis. Bara en sån sak.

Hennes butik är en liten juvel.  Underbara kläder från Joules, European Culture m fl. Inredningsdetaljer och smycken. Allt till extremt bra priser. Liknande butiker närmare Stockholm är långt mycket dyrare.
Åkte därifrån med en liten klänning, en kofta, ett linne och en piké.   Blandar som vanligt alla stilar istället för att försöka matcha en outfit. Jag är hopplös. En stilistisk mardröm.


Nu ikväll fortsatte jag min shopping-bonanza genom att  klicka hem ett par sånna här.

samt lite allmänt tjaffs från HM.
Nu behöver jag bara en bikini ett par vita jeans och ett par vanliga ljusa jeans så har jag räddat min haltande garderob från totalhaveri.

Såg på fejjan att en kompis till mig har 48 par jeans. Jag har ett  par som går att använda. Tror att vi båda lider av någon form av shoppingstörning. Hon är bullimiker och jag anorektiker skulle man kunna säga.

Det enda jag inte köpt var det jag gav mig ut på nätet för att handla. En flygbiljett hem från Ítalien i sommar. Men det får jag fixa i morrn.

Gonatt

Mördarsniglar.

Hur många kan det finnas i en trädgård? Och hur många  kommer det att finnas om en vecka om jag inte plockar  ca 50-70 st  OM DAGEN? 

Jag har skrivit det förr. Men det tål att upprepas.
Jag har ingen som helst sympati för mördarsniglar. Samlar med en pincett, lägger i en burk och skruvar på locket. Slänger i soporna.

Klippa sniglar mitt i tu?  Vad är det för djävla trams? Ger det en mer skonsam död än om man låter dem självdö i en burk?  Hur stor hjärna har en mördarsnigel?  Den kan knappt vara större än ett knappnålshuvud.  Varför, VARFÖR, bry sig om hur en mördarsnigel tillbringar sin sista tid i livet? 

Vet ni vad som ger mig större glädje än att ta livet av en stor mördarsnigel? 
Jo, det är att ta livet av en liten mini-mördarsnigel.
Ett mördarsnigelbarn alltså.
Varför? För den har inte hunnit äta på mina stackars klena blommor. HA.

Kalla mig sadist. Det är ett epitet jag iklär mig med stolthet i just det här fallet.

Ser fram emot kvällens räd i trädgården.

Den var inte trasig.

Det var bara lite skit framför instrumentpanelen. Kan man säga.  Vattnet är dock inte varmt än. Så vi ropar inte hej förrens the fat lady sings. Typ.

En olycka kommer sällan ensam

Nu har varmvattenberedarhelvetet gått sönder.

Ordningen återställd.

Ett väggutag hade smällt.  Det gjorde tydligen att jorden spökade i hela huset.
Vägguttaget kopplades bort. Nu funkar allt igen. Åh vad skönt.

Gårdagens haveri samt ett oherrans åskväder gjorde att min inplanerade joggingrunda fick skjutas upp. Blev av i kväll istället. Sju km på 46.27.  Snittfart 6,34/km.  Det är lite långsamt. Enligt några trådar på sajten jogg.se är man klassad som snigel när man springer långsammare än 6 min/km. Men jag tycker inte att jag är någon snigel. Om jag jämför med mig själv är jag mer av en åsna. Inte snabbast. Men långt ifrån en snigel.

Vill  ner till 6,0/ km. Då är jag redo för milen. Måste allltså öka på steget. Rejält. På söndag -då djäklar! Då skall jag springa fort. Springa som Forrest.

Run Sundling Run!

El-haveri

Här hemma har vi el-haveri. Känns som jag lever en  katastroffilm.  Vi har nu levt 1½ dygn med bara ström till micron. Och  med ett fungerande vägguttag. Och så fungerar centraldammsugaren också. (vilket är bra eftersom jag bor i hop med två mindreåriga gödselspridare)

Fråga inte vad som är fel.  Allt slås ut hela tiden. Det är något jordfel. Mer vet jag inte. Kommer en elektriker kl 12.

Det enda fungerande uttaget är lokaliserat i tvättstugan. Där har vi vår sambandcentral. Vårt War-room.  Därifrån löper långa skarvsladdar till vitala funktioner i huset, dvs:

1. kaffebryggaren.

2. Internet

3. kylskåpet

4. Induktionsplatta.

Tur att det är sommar. Lampor är inte så nödvändigt. Kajsa har en ficklampa som nattlampa. Jag får famla i mörkret på toan men det gör inte så mycket, det är inte så mycket som är nytt under solen där inne.

Varför kommer inte en elektriker förens nu frågar sig kanske vän av ordning.
Nä därför att först skulle kompis-Magnus komma hit, men då passade hans fru på att föda barn. Och då gjorde han vissa omprioriteringar i sitt program. Sen tyckte Patrik att han kunde vara elektriker istället. 

Det gick inte så bra. Min man är jättebra på massor med saker men här gick han bet.
Så.

Idag, with a little help from a friend, kommer en liten sötnos elektriker hit och hjälper mig att få igång AB Varvsvägen 14 igen.

Tack och Lov.

Liten på väg att bli stor.

De allra flesta barn har ett ganska likvärdigt mönster för hur de utvecklas.
Krypa, gå, springa.
Kladda, rita, klippa av sig håret.


Jaha. Då kan vi bocka av den pinnen på utvecklingstegen.
Hittade precis en stor tova rött hår i vasken.

Kajsa är helnöjd.
Mamman? Inte lika nöjd.

Are you smarter then a fifth grader?

Det är garanterat inte jag. Idag har jag skämsmössan på.

Linda skriver appropå att jag blandar välling varje kväll som jag är tvungen att hälla ut eftersom vårat lilla A-barn nu sover hela natten:

 "Men va faan korkskalle! Blanda inte vällingen på kvällen, ta bara varmvatten i termosen och blanda vällingen om ungen vaknar. "


Hur dum är jag egentligen?

Det tar ungefär två nanosekunder längre tid att skaka flaskan på plats än att hälla färdig välling ur termosen.  Och jag tror att jag kan kosta på mig de nanosekunderna. 

Den enda trösten är att maken inte heller kommit på den briljanta idén med att blanda ala minute. Det är alltid svårare för mig att bli brädad av honom än av någon annan.

Tack Linda.
Lyfter på hatten och bugar med blossande kinder.

Keep on running

Idag har jag bakat tårta. Nötmaräng-tårta-med-dajm-och-jordgubbar-och-muterade-Fukoshima-jätte-blåbär.  Jag bakade tårtan med socker. Loads of socker. Det är min födelsedag i morgon så mormor och morfar var här på lunch.  Då får man passa på att synda.

Efter att jag kolhydrat-laddat Big Time gav jag mig ut på en tur. En lite längre tur än vanligt. SJU kilometer.
Och vet ni vad?
Ibland -om så blott för en liten sekund-kände jag flowet. Jag fick en glimt av det där alla pratar om. Känslan av att flyga. Av att vara oövervinnerlig. Det var helt magiskt.  Jag längtar redan till på tisdag.

Då tar jag sju igen.

Och snart så, snart,är jag redo för milen.

Igår och i natt och idag

Igår Eskilstuna djurpark. Ett årligt återkommande spektakel i mitten av maj. Skaran var något decimerad i år men vi var i allafall två familjer som åkte.  Eskilstuna är bra. Lagom stort. Lagom dyrt. Lagom trångt. Inga köer. Djurpark och tivoli.  Getter och kaniner som man får klappa.

Skall man klaga på något är det väl viljan att få alla att köpa åkband. 25 spänn för en lös åkbiljett (det går åt 1-3 biljetter per attraktion). 175 spänn kostar ett åkband. Skall man vara med-åkare på en fånig karusell som får alla som fyllt trettio att må illa,  och inte köper åkband kostar det alltså mellan 25-75 kr. That's what I call sjukt dyrt.

Djurparken kanske känns lite trött om man skall vara ärlig. Lite väl många katter som ligger och sover i ett träd. Det roligaste är aporna. Som vanligt. Igenkännings-komik är trots allt den allra finaste och roligaste av humorvarianter.

När vi kom hem var det bara att hälla ner ungarna i badkaret utan att passera gå.  Lortigare ungar fick man leta efter. Snabb middag och sen i säng. Morsning och goodbye. Och sen sov Alva.  Till klockan halv sju i morse.  Hur länge måste jag fortsätta att koka välling i termos utan att jinxa det här? Häller ut illaluktande sur fesljummen välling i vasken varje morgon.  Får kväljningar av doften. Men vågar inte sluta. Kan ge mig fan på att ungen vaknar då. Och inte kan somna om. Jag fortsätter nog några dagar till.

Idag blir det lunch med mormor och morfar. Och ikväll långtur med joggingskorna på. Tänkte ge mig på en sjukm-runda. Det är final i hockey VM. Och det tänker jag inte titta på. 

Jag flyttar hellre till Azerbadjan och börjar sjunga i en usel popgrupp än tittar på vintersport på TV i mitten av maj.

Men jag tror att det är ett inlägg som gick åt skogen

men eftersom jag har så dåligt minne kommer jag inte ihåg vad det stod i det så det kunde inte ha varit vidare intressant.

Nu kom jag på. Det handlade om att Alva sover hela natten. Antar att det är bra att det försvann. Man skall inte tala om sånt. Inte när lagen om alltings jävlighet finns.  För att inte tala om JANTE.  Man skall inte ha det alltför bra här i världen.  Lagom är bäst.

I morgon: Eskilstuna djurpark. Perfekt start på utflyktsäsongen!

ehhh. funkar det nu?

En hel dag i blogglöst land. Blogger har legat nere.
oj vad man är skadad som är så pass störd över det som jag är.

HEUREKA

Mitt lilla barn har sovit hela natten.

MITT LILLA BARN HAR SOVIT HELA NATTEN.

hon somnade vid halv åtta. Vaknade till någon gång vid halv två och halv fyra, men som den vana nappinfösare jag är lyckades jag puffa in nappen i munnen på ungen utan att ens öppna ögonen. Snacka om partytrick. Sen vaknade hon klockan sju. Glad som en lärka.

Inget välling-kladd.

Inget "nu skall jag gå upp och struntar faktiskt blankt i att klockan bara är fem."

Och sanningen är att det var likadant i går natt.

En är en tillfällighet.
Två är en trend.
Tre är en -vågar inte riktigt ta ordet i min mun av rädsla att JINXA alltihop.-RUTIN!

Vi är alltså kanske påväg in i en period av att ungen sover hela natten. För så pass garvad är jag att jag förstår att det bara är en period. Inget är beständigt när man pratar bebisar. 

Sova hela natten. Det har jag då aldrig varit med om förr. Känns helskumt.
Och.
Det känns: Så.djävla.bra.

hurra.

Idag ägnar jag mig åt kraftfull tankeöverföring. Projicerar att Linda föder barn. Hennes unge är färdigbakad och hon är färdigjäst. Och  -framförallt - jag vill snusa på en liten bebis. NU.

Reality check

Efter att ha trampat på en leverpastejsmörgås, bytt tre bajsblöjor, torkat upp en utspilld mjölkförpackning och tvättat tre maskiner tvätt gav jag mig ut på löprunda.

Jag fick krampkänning i vaden. Sprang som en gammal tant. (inte Evy-Palm-gammal-tant utan mer Elisabeth-Taylor-gammal-tant. -Jamenhon är ju död? Ja precis.)
Svettades ymnigt. Det luktade Cava i hela Pershagen. Märkligt? Inte så värst faktiskt.

Imorgon är det dags att städa.
Och rensa rabatter.

I'm back

Superlativen räcker inte till. Vet inte var jag skall börja. Vet inte hur jag skall sluta.
Det är ingen idé att försöka ens.

Det blev precis så bra som man kan tänka sig. Sol, bad, vin, fantastisk mat. Lite shopping. Lite party. morgonpromenader (ja faktiskt) Många långa samtal. Vackra, stolta, kloka och framföra allt roliga väninnor.  Vi har skrattat så mycket.

Att få vara ifred, bara få tänka på mig själv och göra allt i min egen takt utefter mina behov var helt fantastiskt. Den här resan var så välbehövd.  Kommer att leva på den länge länge.

Och nu till den stora frågan: -hur hade det gått hemma?

Jag möttes i dörren när jag kom hem av en trött uppgiven make, skitiga trötta ungar som bara skrek.
HJÄLP vad har jag gjort tänkte jag!

Eller inte.

Nej. Det hade faktiskt gått över förväntan här hemma. Mamman är inte bäst. Det är den som är nära som är bäst. The primery care taker måste inte vara mamman. Det fick jag lära mig när jag sprudlande rusade in genom dörren och ropade: JAG ÄR HEMMA!!! Varpå K kastade sig i armarna på mig och överröste mig med blöta pussar.  Alva däremot satt fast på sin pappas arm och ville inte låta mig pussa henne.  Ajajajajaj -gjorde lite ont i mamma hjärtat. Efter någon timme av lekande på golvet tinade hon dock och jag fick gosa och krama henne. Men fortfarande i morse, när jag tog upp henne ur sin säng till oss, så kröp hon över till pappan och lade sig där som en liten ostbåge under hans arm.

Den här resan har varit bra för alla inblandade. Lillan och pappan har fått en närmre kontakt. Jag har fått bevisat för mig att pappa duger. Pappan har fått bevisat för sig själv att han duger.  Jag har fått vila och är nu full av energi. Orkar pulsa här hemma i geggan ända till September. För då är det dags för mamman att åka bort igen. Då till Barca. För shopping med ett proffs

och i kväll ..

lämnar jag med varm hand över vilddjuren  sockerpullorna till maken.
Ha en härlig helg älskling.
-Det skall jag ha.

hasta la vista babies. Vi hörs på tisdag.

Hur..

..skall vi kunna skydda våra barn mot detta?

Att föreningar som har hand om barn och ungdomar skall kunna göra sökningar i brottsregister kanske är bra, men ändå ganska uddlöst. De flesta pedofiler är inte dömda. Och finns därmed inte i några register.

Antar att det enda man kan göra är att vara delaktig.
Inte bara dumpa ungen på fritidsaktiviteten. Lär känna ledaren. Vem är det som skall vara med och fostra/leda mitt barn? Är det en människa som man känner är vettig?

Sen är det bara att hoppas att ens instinkter leder en rätt. Och lita på sannolikhets teorin, vilken säger att de allra, allra flesta ungdomsledare är just det för de brinner för sin idrott, inget annat.

Upp som en sol ner som en pannkaka

Efter att ha läst två superlånga böcker för Kajsa (Kalle Anka firar jul samt Micke och Molle)
klädde jag om för kvällens löprunda. Rekord tänkte jag. Idag skall jag slå rekord.

Visst. Sagt och gjort. Jag flög fram.
Strax efter tre kilometer kollade jag klockan och jag ligger a head of time.
Satan vad bra  hann jag tänka.

Sen blev jag AKUT skitnödig.

Jag var tvungen att sakta av.
Sen var jag tvungen att börja gå på tå.
Sen gick jag på tå hela Bränningestrandsvägen hem.

Det blev rekord i knipövning istället.
FAN.

Fina K

-Mamma. Ikväll lägger vi oss riktigt riktigt tidigt.
-Jaså, vill du det?
-Jaaa, så vi hinner läsa två långa långa böcker. Jag äälskar böcker.

ÅH.  inombords ropar jag hurra. Bokmalen och språknörden i mig skrockar förnöjt. Än har dataspelen inte vunnit plats i hennes hjärta.

-Ja min fina fina unge, klart vi skall läsa två superlånga böcker.

Idag

Packa.
Städa.
tvätta.

Husmodern måste curla maken lite så att allt funkar i helgen. 

Hur det går med LCHF-andet?

Jorå. Jag tycker nu att det blivit ett sätt att leva. Inte en diet längre. Jag har nu börjat äta yoghurt med dinkelmusli till frukost, tillsammans med LCHF-bröd, smör och ost. Samt någon grönsak på mackan. Det funkar, håller mig mätt och pigg. Lunch och middag försöker vi köra så strikt LCHF som möjligt,  dock äter vi tomater, röd paprika och äter äpplen. Har dragit ner på fettet lite, äter mindre portioner.   Trivs bra med det utan att vara rabiat. Kan äta en kaka om jag blir bjuden på kaffe utan att knota. Men försöker att undvika. Tre kilo har försvunnit från mig och tio från maken.  Jag tror inte längre jag går ner i vikt av kosten, utan fortsätter det ner så är det främst träningen som är orsaken. Vilket känns sunt.

Är livrädd för att börja äta kolisar igen.
Hur skulle min mage att reagera?
Skulle jag börja fisa igen? Hemska tanke.
Skulle min mage svullna upp och börja mullra värre än åskan som den kunde göra förr?  Vill inte vara med om det. 

Så. Jag tror att detta är en diet som jag efter lite modifierande kommer att hålla mig fast vid. Inte varje dag. Men nästan. Till fest kommer jag att äta det som bjuds med glädje. Men potatisen, riset och pastabergen är för alltid bannlysta i det Sundlingska hemmet.

jo glömde en sak.

Har jag berättat att jag åker på semester på fredag kväll?
Till Quality hotel Arlanda för vidare färd mot Malaga på lördag morgon.

Jaså har jag. Ledsen att jag är tjatig.

MEN JAG KAN BARA INTE LÅTA BLI!!

Det enda man kan vara riktigt säker på är:

Rutinerna hos en  bebis kan ändras från dag till dag. And it makes me crazy.

Från att gäcka sin gamla mamma med extremt tidiga mornar har nu Alva börjat med ett nytt partytrick.
Hon vaknar vid halv tolv, får sin flarra och dunar in igen.
Sen vaknar hon vid fyra. Och vill inte somna om. Och då vaknar man inte tidigt på morgonen. Nej då anser jag att man vaknar mitt i natten.

Sen håller hon på och strular i en halvtimme eller så. För att sedan somna om och vakna först vid kvart över sju. (Förmodligen av att Kajsa drar i sin mamma gnällandes gååååupppp snälla mamma vi kan väll gåååååuppppppp!  Eftersom det är koma-status på mamman så eskalerar volymen på Kajsas gnäll ganska snabbt till orkesterstyrka. Hade det inte varit för det hade lillan kanske sovit än.)

Ameh, kvart över sju är väl en bra tid tycker ni. Mja. Det kanske det är. Men faktiskt lite för sent om man skall hinna med två sovpass och tillräckligt med vakentid för att duna in vid halv åtta på kvällen. För senare får barnen inte vara uppe. För då får mamman ett nervöst sammanbrott. Och så kan vi inte ha det.

Hurra!!

I did It.
5.1 km. Utan att sakta av för powerwalk en endaste gång. Backen vid syd -no problemas. Varvsvägen upp -no biggie.  
Första delmålet avklarat. Från soff-potatis till jogg-potatis på tre veckor.  Nu skall potatisen bli en sparris. Eller kanske hellre en morot om jag tänker efter. Sparrisar är ju mjuka. Jag vill bli hård.

 Intervallträning? Skall man lägga in ett sådant pass i veckan kanske?  Mimsan please give me some advice.

Karaktärsprövning

Motivationen att springa i kväll är inte på topp.
Men jag skall inte fega ur. Nähäerå. Bara för att våren inte orkar hålla stånd mot Kung Bore så tänker inte jag vara lika slö.


Idag skall jag åka ut till min syster i Tystberga. Hon sitter hemma med foten i kläm foten i gips. Hon slet av hälsenan när hon skulle hoppa i land från båten på påskdagen.
Vilken missräkning.  Vilken tur att vi skall sälja vår båt. Så man slipper oroa sig för sådana olyckor.

Någon som vill köpa en båt för i runda slängar en miljon föresten? Den har prutmån och är -om jag får säga det själv-väldigt snygg. Och snabb.Om man gillar att åka snabbt är den väldigt väldigt bra. Den är dessutom den enda i sitt slag i Sverige vad jag vet, kanske finns några få till exemplar. Vilket kanske kan kännas lite exclusivt.  Bavaria 32 med hard top (med väldigt stor taklucka) gjordes bara ett par säsonger. Oerhört praktiskt faktiskt. Sol när det är sol och enkelt att stänga igen på kvällen eller när det börjar regna. Eller om man vill skugga små söta barn när de varit ute i solen för länge.

Fendrarna ingår. Dock ej kuttersmycket på fören.  (som har inbyggda fendrar på utsidan av låren)

Men tillbaks till min utflykt till Tystberga. Frågan är om det är halt?  Vågar jag åka ut på bystan? Mina sommarsulor på bilen är inte de allra bästa att halka omkring i snöglopp med. Och min lilla symaskin är inte direkt en bil man väljer om man säkert vill ta sig fram på vinterväglag öht. Om man säger så.
Måste fundera en stund.

Idag

snö.

but why?
DET VAR VÄL DJÄVLIGT ONÖDIGT.

Fuck Vårruset.

Jag säger bara Lidingöloppet.

Det är lite mer creddigt.
Det får bli målet i stället. 
Jag och min nyfunna kärlek -jogging-är värd en större utmaning än ett femkilometerslopp tillsammans med en massa feta lata medelålders kärringar.

Jag tror tillochmed att Afrikaner deltar i lidingöloppet. Tänk att få springa i samma lopp som seniga svarta löparproffs som åkt ända från Addis-Abbeba för att få vara med.   Det är coolt.

Jag drömmer om nätterna om att jag springer långlopp. Och jag bara flyger fram. Mina feta lår är ett minne blott.  Numera är de EvyPalm-muskulösa. Och jag mår så bra!! Det är verkligen en kick med löpning. Jag känner det redan! Kortade av min runda med en minut i går.  Schwosch sa det (nåja)så var jag hemma på Varvsvägen igen. Måste snart börja skissa på hur jag får in en till kilometer i rundan.

Damn I feel good!

(manodepressiv? Jag? Näe men min man däremot. ojojoj.)

Så skriver vi 2 maj 2011

i historieböckerna.

Obama gjorde det. Jag får gåshud. Och blir lite rädd. Vad händer nu?

The American Way 2.0

Vår nya drömresa.

Med husbil. En månad. Tillsammans.

Vi satsar på våren 2013.
Året innan Kajsa börjar skolan.  Sista chansen, sen måste vi vänta tills barnen slutar skolan.

Improving

Dagen blev bättre. Efter jag fick sova en stund på eftermiddagen vaknade livsandarna igen.  Det var min andra mittpådagensovpaus sedan jag fick barn. Har vilat middag en gång förut. Inser att jag nog behöver göra det lite oftare.

Efter sovpaus blev det turbofart ner till Trosa och fina Flensburgs medflera för grillmys och Valborsgfirande. Tyvärr missade vi hela vinternrasar och vårtalet men det var mysigt ändå. Nästa år får vi vara lite mer i tid. Kajsa fick prova att sitta i förarsätet på brandbilen och var mer än nöjd.

Patrik körde hem så jag tog ett extra glas vin och fick nack-massage av massören Tony och en hel massa skäll för att jag inte tar hand om mig bättre.

En på det hela taget mycket mycket bra dag och kväll. Man kan behöva lite skäll ibland.

Som grädde på moset fick jag idag sovmorgon och sov till tjugo i tio. Och klockan tio dunade  lillan in i vagnen på altanen.  Åh vad skönt. Nu är det dags för låtsasprinsesstårta och lå tsas cup-cakes med min låtsasprinsessa och alla henne låtsasbarn.

Have a nice one you all, ikväll är det löpning på programmet. Åh längtar redan.