Skylt-helvete

På skylten till avfarten mot Älvsjö står det: 

Älvsjö
Mässan
Globen

Aha!
Tänkte jag.Man kanske kan ta en short-cut här till Globen.

Sen upphörde skyltningen.
Och jag hamnade i  Farsta.


Och så kom jag ännu senare till jobbet.

Sensmoral.
Håll dig till E4 om du inte har en GPS i bilen.
Oavsett om E4 förvandlats till en parkeringsplats. 
O A V S E T T.

Nu mår jag illa

Har ätit lunch och läst lite bloggar.
Har halkat ner i barnmats-diket. Åt samma lunch som alva. Vilket betydde kassler och makaroni-gryta. Till efterrätt åt jag lite av helgens överblivna äppelpaj.  Är kräkmätt på typ enbart kolisar.

När jag är ute och surfar hittar jag det här:

ni kanske inte ser vad det står, då skall jag läsa för er. Det står det är 17 sockerbitar i en fazer fiberkaka. 

Och så lovar jag mig själv att skärpa mig. Nu får det fan vara nog med äckliga kolhydrater som får mig att fisa natten lång.  Fiberbröd. HA HA HA sockerbröd borde det heta.

Så

Bra.

Nu börjar vi om på ny kula.  LCHF. The way to go.

Stressad

Skall springa Lidingöloppet den 24 september. Och jag har inte hunnit träna någonting efter Iformloppet.
Hela min struktur ställdes på ända när jag började jobba igen. Och eftersom det är så kort period jag jobbar är det liksom ingen idé att foka på något annat än just jobb. Så fort Alva sover sitter jag med datorn i knät och pillar med mina kampanjer och filer och mejl och prissättningar och allt vad det nu kan vara.

Min to-do-lista för hösten bara växer och växer.

Men, det är bara den här och lite grann i nästa vecka kvar. Sen är det inget mer jobb på ett tag och då ordnar det nog upp sig igen. Innan det börjar på riktigt efter årsskiftet.


Oj.
Nu bränner napparna vid på spisen. Shit.

Det blev inte så tokigt ändå

När allt kommer omkring.
Förmiddagen eskalerade dock innan lugnet lade sig.
Kajsa var utstationerad hos familjen G över dagen. Cilla och Totte, hoppborg och ponnyridning stod på programmet. Mamman skulle jobba.

När jag skulle åka och lämna Kajsa hos familjen G var min enda bilnyckel borta. Sprang runt som en galning och letade. Skällde på ungarna. Letade på alla möjliga och omöjliga ställen.

Ingen nyckel.

Tillslut fick Mange komma och hämta Kajsa istället.

Jag andades in och ut tio gånger och började leta mer systematiskt.  Då slår det mig var nyckeln kan vara. Jag går dit.
Och där är den.

Var?

I vinkylen. Under några flaskor.

Hur den hamnat där?
Jag orkar inte berätta och ni orkar inte läsa.

Tack och lov.
Lillan sövdes.
Mamman fick jobba.
Sen blev mamman bjuden på middag hos familjen G.

(bilden snodd på fejjan av Linda. Eller av Mange, vet inte så noga egentligen. Lite suddig, mästerfotografen var inte så mästerlig just den här gången kanske.)

Och efter fyra kräftor, ett fett revbenspjäll,  ett glas Valpolicella och kaffe och  massor med studsmattehoppande (ja, för K alltså, inte för mig. My studsmattehoppping day's are over if you know what I mean) åkte vi  glada hem. Barnen slängdes in i duschen och tio i åtta sov ungarna på söta örat.

Kvällen avslutades med ett glas vitt i soffan för mamman. Framför "Tack för musiken" med Eva Dahlgren. Älskar Eva Dahlgren. Älskar, älskar,älskar.

Sensmoral.
Även den djävligaste morgon kan avslutas med en trevlig kväll. Om man bara blir bjuden på middag.

Åh vilken härlig morgon

det kunde har varit om inte någon bara råkat kissa ner skinnfotöljen.

Hur gör man?
Kan man skruva isär en fotölj?
Det är skumgummi inuti. Det måste ut och tvättas på något sätt.
Jag är förtvivlad.

Och K är förtvivlad för att jag har tagit hennes spargris.Och intecknat hennes månadspeng i tills hon börjar högstadiet. 

Och lillan är förtvivlad för att alla andra är förtvivlade.

Den enda som inte är förtvivlad är maken som är i skärgården och förlustar sig.
Snart skall han dock bli varse. K skall ringa och berätta.  Så att vi kan vara lika förtvivlade hela bunten.


Som sagt. Vilken härlig morgon det kunde ha varit.
Sommarens sista?
Förmodligen.

En arbetsvecka till

har lagts till handlingarna.
Den här veckan har som sagt farmor varit här och tjänstgjort.
Till allas belåtenhet

Nåja.
Alva var väl inte helt nöjd när farmor serverade Saltås paprikapesto till lunch istället för spagetti och köttfärsås. Men -who can blame her- burkarna ser ju för tusan precis lika dana ut.
Men för övrig har veckan passerat utan missöden.

En vecka kvar på jobbet. Sen är det slut. Sen är det hem tillbaka till min alldeles egna grottekvarn.
Och det är väl okej antar jag.

Men ÅÅH VAD JAG LÄNGTAR TILL JANUARI.

Nu är det bestämt.

Me&I party
hemma hos mig.
klockan halv fyra till halv sex , söndagen den 18 september.

Jag bjuder på fika. Eller ett glas vin. Själv tycker jag att det är så otroligt mycket trevligare att handla med ett glas vin i handen.
Och neeehej, jag tänker inte baka, ni kan vara lugna, det får maken göra.

Men man behöver såklart inte handla. Man kan klämma och känna och få inspiration och börja sy själv om man hellre vill.

Kan ni komma? Osa på min fejsboksida. Eller här.

Jag skall köpa Cecilia Blankens tajts till mig själv. Och zebra strumpor till Kajsa. Och så skall nog lilltuttan få ett par byxor med en tass i rumpan. De är så förtvivlat söta.

Fan tro't

..men det verkar som det inte bara är Telia som är ute och googlar sig själva.
Det här  mejlet fick jag från Maggan idag.


Ursäkta sent svar.



I dag har vi vår första ledningsgrupp efter semestern och då tar jag upp problemet med Förskolechefen Lena Aronsson ( som har återkommit från sin semester i dag )






Vänligen Margareta Lemke

I dag

1 års kontroll med lilla A.
Stackarn. Två stora sprutor i tjocka låret. 
Skrik och panik.
Söta BVC-Sara  förvandlades från Alvas favorit till djävulen reincarnated  på ett ögonblick.

Så kan det gå.
Några russin senare var allt som vanligt.

Hon väger numera 10,5 kg. Bara 1½ kg mindre än Vendela som fyllde tre i fredags. Inte illa. Men det är normalt. Hon är officiellt ingen tjockis längre. Hon ligger bara en blyertspetsklutt över normalkurvan. Drygt 80 cm lång. Också det högst normalt.

Det är bara bulan i skallen efter att hon fallit från nämnda Vendelas studsmatta som inte är så normal. Men den går väl bort om ett par dagar. Gräsfläcken på samma ställe han vi tvätta bort innan vi åkte till BVC.

NU städa.
Farmor kommer med bussen och är barnvakt den här veckan.
Längtar till i morrn. Då får jag åka till jobbet. Hurra.

Höst-shopping

Klickade hem lite kläder från HM.se.
Oroväckande enkelt. Så enkelt att jag riskerar att halka in där flera gånger.

Märks att det är höst.
Det blev ett par svarta byxor. En mörkgrå kofta. En svart topp. En svart kjol. 
Men hurra vad festligt.
Så jag la till en rosa top bara för att inte jag skulle drunkna i allt mörker.

Jo. Köpte ett par joggingbyxor med långa ben också. Här skall icke slutas joggas bara för att det blir höst. Bannemej.

Hur länge skall man behöva vänta?

På ett mejlsvar från kommunen?
En vecka?
Två?
En månad?

Skrev ett mejl i förra veckan till Kajsas dagisrektor Margareta Lemke, förskolechefen i kommunen samt till den som är ansvarig för elevhälsan i Södertälje kommun.

Ett brev där jag frågade om man tänkte göra något åt lus-problemet i skola och förskola. Om det fanns någon plan.
En enkel fråga. Ingen massa onödig tjafsig text.
Ett korrekt och tydligt mejl från en liten liten medborgare.

Inte ett svar.

Inte ens ett -Sorry, är så förbannat upptagen den här tiden på året så jag kan inte svara på små skit-mejl från hysterikor ute i provinsen. Återkommer i november när tumulten kring skolstarten lagt sig.

Total cybertystnad.

På mitt jobb tar jag emot ca 70 mejl per dag. Kan tänka mig att dessa kvinnor tar emot några fler, absolut. Men jag kan säga att skulle inte jag svara på mina jobbmejl inom en vecka skulle folk undra vad fan jag höll på med.

Om jag inte skulle svara på ett mejl från en kund SAMMA DAG skulle jag nog få sparken.
Och jag anser faktiskt att i det här fallet är jag kund. Jag betalar skatt i den här kommunen och jag betalar förskoleavgift.

Jag tycker nog att jag är värd ett svar. Eller är det förmycket begärt?

Jag har ju jobbat också!

Det har jag nästan glömt.

Tisdag till torsdag har jag suttit på röven vid mitt fina nya skrivbord på mitt fina kontor i fina Globen city. Mellan varven har sprungit bort på lätta ben till inköp. Till min kloka, tuffa, hårdkokta men ändå hyperkänsliga kollega och fått idéer, kommit med förslag. 
Plötsligt sa hon:

-Det känns ju inte som om du har varit borta alls. Men det är ändå skönt att du är tillbaka.

Och jag känner i mitt ömmande mammahjärta att här måste det till balans. Jag vill ju jobba. Jag är inte gjord för att gå hemma och skräpa. Hur mycket jag än älskar mina ungar.

Jag kan ju inte ens laga mat.
 
Hemma har mormor hållt ställningarna. Tagit Kajsa till dagis, passat A hela dagen och hämtat Kajsa vid tre. Sen har jag varit hemma vid fyrablecket.

 Alva är inte vidare svår att ha att göra med. Men Kajsa kommer att driva mormor mot en förtidig död är jag rädd. Kajsa har vurpat ner i någon form av trots-fas där ingenting duger. 
Men nu får mormor vila en vecka.  Nu är det farmor Kerstin som vi skall slita på en vecka. Sen kommer mormor tillbaka. Men då är hon rutinerad.

Tre veckor får jag leka arbetsliv. Sen är det över igen. Sen dröjer det till Januari innan jag får komma tillbaka. Och jag längtar redan.

AHA!

Igår var vi internet-lösa mellan 7 på morgonen och 6 på kvällen.

Då ringde jag telia.
För enmiljonte gången.


-Ja... jag kan se att du är utan internet. Hm... Det är nog lite knas med din router för du har förlorat åtkomsten till Internet 500 gånger det senaste dygnet. Den flimrar liksom, svarar världens trevligaste människa på Telias kundservice.

(nähä?)

-Vet du vad, jag skriver ut en order på en ny router till dig som du kan hämta ut i Teliabutiken på Storgatan i morgon. Ditt internet kommer säkert att funka om du bara reebootar routern (stoppar in en nål i det lilla lilla hålet på framsidan och håller inne i 10 sekunder), men det är lika bra att du får en ny ändå, den routern du har fungerar uppenbarligen inte optimalt, fortsätter den trevliga människan.

?!?
Hon måste vara ny.

Plötsligt ser jag det klart framför mig. Jag får en epiffanny. En insikt!

Telefonhelvetet.

Internet och telefonen går ju på samma lina. Det är internet som fått telefonen att få spunk och ringa en eller två signaler i tid och otid.
Jag gjorde nämligen en sökning och det visade sig att det inte var någon som ringde, det fanns inget nummer i andra änden. Alltså betyder det att det är en störning lokalt.

Hade inte varit vidare smart att byta nummer alltså.
Eller att byta micro.
Eller byta telefon.

Det var Telias egna utrustning som spökade.
Och det var det ingen på Telia som kunde gissat på. Minsann. Åh. Nu är jag änmera nöjd.

Så.himla.nöjd

Sprang IForm-loppet i gårkväll.  En mil.
1.03.31 stod det på klockan när jag släpade in mig själv i mål.

3.31 fler minuter än målet för säsongen.
6.69 färre minuter än målet för kvällen.

Jag är så glad.
Jag joggade hela vägen. Nästan. Det var bara ett litet, litet krön på en backe någonstans på 9,7 km som jag var tvungen att ta med några stora kliv istället för joggsteg. Det räknas knappt.

Och. Bäst av allt.
Jag blev inte skitnödig. Inte alls.

Ja. Det var ett lätt lopp.  Bara lite upp och lite ner. Inga Aborr-backar .Lidingöloppet om en månad kommer att bli mycket jobbigare.
Men.
Jag skall träna.
Har fått blodad tand.
Att springa lopp är J Ä T T E kul.

På lördag är det intervallträning i skogsbacken upp till syd.
Fläsket skall brinna.

Behöver ni hjälp av Telia?

Gör ett blogginlägg.
Går snabbare än att sitta i telefonkö.


1 kommentarer:

Telia Kundservice sa...

Hej

Lena heter jag och arbetar på Telias kundservice. Tråkigt att du drabbas av oönskade samtal. Förstår att det är frustrerande och irriterande.

En spårning går inte till på något av de två sätt du beskrivit utan är en process som kan ta en del tid och innebära en del detektivarbete. Därav att det blir en större kostnad för arbetet.

En spårning innebär inte per automatik att samtalen upphör utan ger bara information om var de kommer ifrån. Ett annat alternativ är att helt enkelt byta telefonnummer. Det kostar 250 kr och i de flesta fall är det ett enkelt sätt att bli av med oönskade samtal.

Vänliga hälsningar
Lena Olsson, Telia kundservice


Tack för svar lena. Ja det var ju en bra idé. Byta telefonummer. Tror att jag skippar hemtelefoni istället.

Telefonterror

Inatt ringde telefonen klockan 03,42 och 05,50

Ingen i luren.
Intet nummer på displayen.

Nu kom jag precis på varför vi kopplade ur hemtelefonen i början av sommaren.
Det ringde i tid och otid om nätterna.
Ringde då Telia men som vanligt med deras fabulösa service skulle det kosta 700 spänn att spåra samtalet.

-det är så komplicerat att söka. Oj, Oj Oj.Vi behöver exakt tidpunkt för att hitta bla bla bla.


Ameh eller hur.

Det är såklart liten liten farbror med pannlampa och orange Televerks-jacka som kryper in i en lång tunnel med telefon trådar och letar rätt på just vår lilla, lilla sladd som går från just vårt hus till Telias huvudkontor. Sen tar mannen med pannlampan sin lilla, lilla fickkniv och täljer på vår sladd tills han kommer fram till den delen av sladden som avser tiden 03,42 den 16 augusti 2011. Sen tittar han på den sladden som adderats just då vid det tillfället och så följer han den tills den tar slut. Och det kan ju faktiskt vara ända borta i Kina for all I know.

Ja. Det verkar onekligen komplicerat. Undra på att det kostar pengar.

ELLER så kan det vara så att någon på telia trycker på en knapp. (eller rättare sagt 10 knappar dvs vårt telefonnr) Scrollar genom den OERHÖRDA mängd av trafik som gått genom vårt fiber natten till idag. Och hittar ett telefonnr från någon obskyr nörd som förmodligen har något klurigt sätt att tjäna pengar på att hålla folk vakna om nätterna. (Ev en person inom samma väggar som han som sitter och scrollar)Sen blockar Telia det numret och sen är det bra.

Ungefär lika komplicerat som att byta adress på ett fast telefonnr.
Idag är det jag som ringer telia. En sökning kommer att begäras.
Men inte fan tänker jag betala några 700 spänn.

Oj vad fint det blev

I tio minuter.
Sen kom Kajsa hem.
Sen kom  Frida och Agnes över och lekte. Vilket såklart var helt fantastiskt kul.
Sen kom Patrik hem och åt kokosbollar.

Golvet återfick snabbt skepnaden av en...hmmm... vilket ord är det jag letar efter??....hmmm..
Jo just det:

S V I N S T I A

Inte lätt att vara The Domestic Godess alla dagar.

Idag

Storstädning.
It looks like shit här hemma efter en hel sommar med bara dutt-dutt-städning.

HÖST!

Nu är det officiellt.
Semesterperioden är över.
Hösten är på intågande med tjocka tröjjor och raggsockar i släptåg.

Och jag älskar det.

Dagis

Rutiner
Korvstroganoff´
Lortiga ungar
Fredagsmys
Diskbänksromantik


Det är så vackert med vardag.

Att pendla eller inte pendla

det är frågan.

Eller det är egentligen ingen fråga om man pendlar utan mer om hur.

Skulle vilja ha ett eget flygplan. Eller en tidsmaskin.

Fram till min föräldraledighet åkte jag bil till jobbet som då låg i tråk-sunk-skräp-partihandlarområdet i Årsta. Det tog mig ca 35-40 min från jag lämnat dagis tills jag klev innanför dörrarna. Och då var det  kö sista biten från Bredäng till Nybodakopplet.
På firman var det gratis parkering.

Ett helt ok upplägg. Förutom på fredageftermiddagar och måndag mornar då trafiken var helt kaosartad.

Nu.
Firman har flyttat till fashionabla Globen City. Ca 7-8 minuter längre bort.
Inte så stor skillnad. Och så himla kul med nya fräscha anpassade lokaler ovanför ett stort shoppingcenter.

Men. Skenet bedrar.

7-8 minuter betyer egentligen en mindre katastrof. Den fria parkeringen är bortblåst. Istället är vi erbjudna en kanon-deal i Globens parkeringshus. 700 spänn i  månaden. Lite saftigt bara för att göra sig av med bilen. Men det är helt klart en bargain om du jämför med ordinariepriset.

Och.
Köerna i tunnlarna både morgon och kväll kan vara horiffic. 7-8 minuter blir lätt en kvart, tjugo.

Att köra bil till jobbet känns plötsligt helt ogörligt.


Har nu kollat den kommunala vägen. Om jag tar tåget från Södra 07.53, är jag i Årsta berg 08,26. Sen kan jag ta tvärbanan 08,33 till Globen. Jag kan vara inne på kontoret strax innan nio.   Lämnar jag på dagis strax efter halv åtta bör jag hinna.  Det är lite tidigare än jag brukat lämna innan Alva föddes. Att lämna två är såklart trixigare än att lämna bara en. Men det borde funka.

Sen får Patrik hämta. Han slutar fyra på Scania. På fredagar skall han sluta vid tre.

Kajsa klarar sig alltid. Hon klarar långa dagar på dagis utan problem. Det är lillan jag känner oro för. Nio timmar på dagis från första början. Fem dagar i veckan. Det är tufft.

Satan så tufft.

Alva hjälper till

Hon är väl för snäll den här lilla ungen.

 Här river hon ut alla böcker i Kajsas bokhylla så att mamma kan sortera dem ordentligt..

 ...och här river hon ut alla blöjjor. Oj vad nöjd man kan vara.

Och här är det trädgårdsarbete som gäller. Plockat alla FarmorBritts orkidéer. Men va fint. Behöver jag säga att FarmorBritt var mindre nöjd?

Me & I

När Kajsa var bebis var jag helt såld på Me & I.
Sedan svalnade intresset något.
Men nu såg jag deras senaste kollektion. Och blev glatt överraskad. Speciellt fina tycker jag att Cecilia Blankens kläder är.  Zebrakläderna är superfina till bebis. Och bebisbyxorna med en tass i rumpan. To die for. Och zebrastrumpbyxorna tror jag Kajsa skulle älska.  Tunikorna för mammor är även de väldigt fina. Kamelplysh. Mmmmulligt i höst.

Undrar om jag skulle ordna ett party hemma hos mig i början av september?
Har aldrig gjort det förut.
Är det någon av er som skulle vilja komma i såfall? 

Kanske skall göra en förfrågan/inbjudan via fejjan?

Igår..

Var jag på jobbet och jobbade första gången på drygt ett år.
Helt fantastiskt.
Men oj vad ringrostig jag var.

Tänkte springa milen när jag kom hem.

HA HA HA HA

Skulle inte tro det.
Var helt slut.
Dunsade ner i soffan. Sen vaknade K klockan halv tio. Kunde inte sova.  Det var lika bra att gå och lägga sig med henne.  Sen vaknade lilla A halv sex. Lyckades hålla kvar henne i sängen med fisljummen välling till klockan fem över sex. Sen var det bara att gå upp.

Åsså var man tillbaks i geggan.
Längtar till tisdag. Då är jag tillbaka på Arenavägen 61.

Lilla A

Är på shoppinrunda. Enligt K är hon på Ica Maxi. Men med de usla varorna hon har i korgen lutar det mer åt Liedl.

Så töt.

Lus-helvete

I sommar har vi avverkat både löss och fästingar.

Helt sjukt att få löss mitt i sommaren när dagis är stängt.

Har förstått att det är fler än vi som är drabbade i sommar. Södertälje är fullständigt nerlusat i ordets rätta bemärkelse.

Bla. i Nyköpings kommun och i Staffanstorp ordnas varje höst och varje vår,  i anslutning till skolstart, en avlusningshelg. Då anmodas A L L A att luskamma sina ungar för att  få ett stopp på eländet.  Och det ger bra resultat.

Jag hoppas att Södertäljekommun anordnar det i höst. Jag kommer iallafall att tjata vår rektor blå tills hon initierar det.  Jag hoppas att ni som läser här tjatar på era dagisfröknar, skolsystrar eller vem det nu är som har hand om era ungar. Det måste fan bli ett stopp på det här. Men då krävs det att varenda svennebanan och blatte och fisförnäm det händer aldrig mej- mamma/pappa tar sitt ansvar och luskammar sina ungar samtidig.

En  djävla gång för alla.

Det kostar ca 500 spänn att avlusa en familj. Det är asdyrt.

Rynkor

Inte nog med att jag får dem i ansiktet.
Jag får dem på armarna också.

Resultatet av  ihopskrynklad arm-hud under bebisrumpa

Igårkväll..

...tittade vi på film.
Nån dussinfilm på TV-Tusen. Valentines day.

Ett mish-mash  mellan Scort Cuts och Sex lektioner i kärlek. Men sämre och rörigare.

Hursomhelst.

Det var massor med kända skådisar. Ashton Cutcher, Julia Roberts, Jessica don't call me latino Alba, Hon som är/var ihop med Justin Timbarlake, Jamie Foxx mfl. Det var verkligen en imponerade lista med skådisar.

Hela tiden satt vi -åhhh, där är ju han som var i hop med hon som spelade i den filmen du vet där hon bla bla bla....

Plötsligt säger P.

-Ameh, där är ju hon ... vad heter hon nu då.... JO!  Queen La Fitta!

-Eeeh, fast jag tror hon heter Queen La Tifa.

- Ja, det låter ju lite bättre.

kli i kroppen.

Kan inte sitta still.
Vill till jobbet NU.
Vill att Alva och Kajsa skall gå på dagis.
Vill klä på mig rena kläder.
Äta lunch ifred.
Ringa spännande samtal.
Lyssna på kloka människor.

Jag D Ö R här hemma i geggan i dag.  


Är det ok att lämna sina barn på Ikeas Småland i ett par, tre timmar i eftermiddag? För att åka och smygjobba lite? 

Bara pyttelite.

Jag antar att det är som att ge en alkis en av barnens minikaffekoppar med vin och säg nöj dig med det.
Det går liksom inte. Om jag åker till jobbet och lämnar ungarna på Ikea tror jag  det kommer bli väldigt svårt att åka tillbaka till  innan de stänger och jag är efterlyst av polisen.

Vissa dagar är det svårt att bara vara tacksam.

Yxnerum

Har varit här i helgen.  Att rekommendera om man skall åka på konferens. Speciellt om det är hälsa och personalvård som är i fokus.

Vackra miljöer. Oändliga möjligheter för friskvård, lek och friluftsliv. Mitt i Östergötland. 1 timme och femtio minuter från Södertälje.

En kompis till oss driver stället.

Ångest

Gick igenom jobbmejlen.
Jag skall ju jobba lite nu i augusti.

200 mejl låg där och skräpade.

Eller nu överdrev jag. 198 närmare bestämt.
150 av dem med slutklämmen:

 -Ring mej när du börjat jobba. 

alternativt

-Fixar du det när du börjar jobba?

Det blir nog lite mer jobb än jag räknat med.

Det skall bli så kul. Men jag kommer vara helt slut som artist när det är över.

Tack och lov för att jag har en weekend i Barca planerat i slutet av September. Så jag kan göra slut på alla pengar jag tjänat.

Hemma och vänder.

Konstaterar att man bör låna ut huset oftare.
Man får så fina presenter. I allafall om finaste Lillis är den som lånar.

Vår dryga vecka på resande fot innehöll:

• Skärgårdsövernattning hos härliga Ylva, Matti, Nils och Nora inklusive obligatorisk bastu och herrejössesmiddag.
• Kramkalas hos farmorKerstin och årliga besöket på Ullared/Borås Djurpark.
• Begravning av käraste gamlafarmorLilly. En fin tillställning. Väldigt fin.
• Kramkalas hos farmorBritt och farfar
• Kärleksboost på tu man hand i Köpenhamn. Vi firade tioårig bröllopsdag på UMAMI . Konstaterade att vi bör göra om det. Att vara på tu man hand alltså. Och inte låta det gå typ tio år till nästa gång.

T U R B O style.

Och nu går tvättmaskinen varm.
Och i morrn drar vi till Åtvid ett par dar för mys och skratt med Lars, Karin och lille söte Nils.
Sen är det en vecka kvar tills vardagen kommer åter.

Sommaren är inte kort.
Det mesta har faktiskt inte heller regnat bort.