I tävlingen...

...Sveriges sämsta förälder har jag alltid varit Familjen Sundlings givna representant. Med gärningar på min meritlista som tex -låsa in Kajsa tillsammans med bilnyckeln i bilen, trodde jag att jag var ohotad. Ingen, iallafall ingen i den här familjen, är sämre förälder än jag.
Men. Nu är jag rädd att jag håller på att bli petad.
Efter Patriks dundertavla i tisdags är jag beredd att låta honom ta min plats.
Han gjorde en riktig klassiker.
Han glömde lämna Kajsa på dagis.
När Patrik -extremstressad som vanligt - (herregud han hade ju varit tvungen att kläpå och borsta håret och tänderna på ungen, klart han var stressad, -give him a break) kommit fram till jobbet tidigt tisdag morgon, hör han Kajsa glatt säga från baksätet "framme nu Pappa?"

Om han sket i brallan?

Ja inte var det långt ifrån iallafall. Det var bara att vända. Åka tillbaka till Pershagen. Göra om och göra rätt.
Hahaha. Vilken djävla tavla. Den kommer jag att leva på länge.

Tåget låter konstigt.

UNDRAR OM DET HÅLLER PÅ ATT SPÅRA UR?

Åker precis förbi Degerfors. Vem bor här?
och framför allt. Vem bor här om tjugå år? INGEN.

Nu stannar vi i Kristinehamn. Ligger det en hamn här? Vad är det då för sjö? Kan det vara Vänern? Den här delen av Sverige är som ett svart hål. Jag som älskar kartor. Måste skaffa mej en vettig karta över Sverige som jag kan studera. Det här är ju pinsamt.

November-Decemberschema..

Satt igårkväll och kikade i kalendern. Ville få en översikt över hur restmen av året ser ut.

Nästa helg är tom. Inget inbokat. Förutom en söndagmiddag med mormor och morfar. -Vilken lär avbokas då jag med största sannolikhet fortfarande är förkyld och min mamma är hysteriskt rädd för baciller.

Sen är det något varje helg. Fram till nyår. Middag hos kompisar i Trosa, Peter Allards 50-årsfest, middag i Stockholm med Janne & Anna, Kajsas födelsedag och. så. vidare.
The Festive Season har verkligen startat! Tack och lov är fredagarna heliga. Kajsa sjunger OLW's jingel i badrummet så det ekar i kaklet. Nu är det fredagsmyyyyys -om det så är det sista jag gööööööör! Om och om igen. Fredagsmys hos The Sundlings består av -Sushi, Idol, en ostbit, ett glas vin. Och sen godnatt, innan utröstningen. Den ser vi först på Aftonbladet.se på lördagen. Jösses. Är vi förutsägbara eller vad?

Ps. Om typ 14 dagar firar jag och Patrik 19 år tillsammans. N I T T O N år. Hur djävla gammal är jag egentligen?

Ack Värmeland...

...du sköna.. blablablablablabla.

Är på väg till Karlstad. Staden som i tävlingen Sveriges Töntigaste Dialekt ligger i tight final med Norrköping (staden med i mitt tycke sveriges NÄST töntigaste dialekt). Mina fina kollegor i Karlstad. Dom är så duktiga. Men det är med dom som det är med norrmännen. Svåra att ta på allvar med den übertöntiga dialekten. Hela dagen skall jag stå på mässan. På Färjestads Travbana. Och lyssna. På Sveriges Värsta Dialekt.

Var som sagt sjuk i går och hemma från jobbet. Helgens bravader på båtklubben tog musten ur mej totalt. Är marginellt bättre idag. Men fullproppad med alvedon, hostmedicin, all världens djävla hokus-pokus preparat från hälsokostaffären skall jag väl hålla mej på fötterna. Så får vi väl se hur det blir med jobbet i morgon.

Apropå svininfluensa och vaccin. Hon den där tjejjen som börjat gå baklänges efter vaccineringen. Är hon verkligen på riktigt? Kan det verkligen vara möjligt? Trodde att det var ett dåligt skämt först. Men det var det visst inte.

svininfluensan...

...har nått Varvsvägen. Tror jag. Eller? Patrik var som sagt sjuk under hela vår semester. Sen vi kom hem för två veckor sedan har jag varit krasslig. Snorig. Hostig. Men inte så där så jag varit tvungen att skippa jobbet. Men efter båtupptagningen i lördags är det kört. Nu är jag helt färdig. Hela skallen full av snor. Småfebrig. Har nu tittat på nyhetsmorgon, efter 10, Seventh heaven och snart väntar Ellen de Generes show. Herregud vad mycket skräp som visas på dagtid. Men det gör iallafall att dagen går hyfsat fort...
Imorgon väntar Karlstad. Och jag hoppas att jag är pigg. Vill så förbaskat gärna åka dit.

upptagning..

...brukar ske i början av september. Men inte hos Sundlings. NÄ. Vi väntade ända tills igår faktiskt. Absolut sista dagen för upptagning. Slutet av oktober! Inte så smart. Inte så smart alls.

Luftfuktigheten låg ungefär på 100 när vi rattade in bilarna på Trosa båtklubb lördag förmiddag. Det var i proncip folktomt på klubben och bara några enstaka båtar låg kvar i ån, mestadels fiskebåtar, små transportbåtar och så vårt åbäke. Kajsa dumpade vi hos mormor. Morfar ställde upp och hjälpte oss med tampar och fix och don. Även Pelle dök upp senare under dagen. Tack gode gud för den hjälpen säger jag. Om inte Pelle och morfar ställt upp hade vi förmodligen varit kvar ännu .-skurandes och fixandes... Det är så mycket som måste fixas för att båten inte skall fara illa av vintervilan.
Lagom till båten skulle upp ur vattnet öppnades sig himlen och regnet öste ner. Skurarna kom och gick under hela dagen. Båten blev bara billigare och billare. Men nu står den uppe på land. Inpacketerad och klar. Och även upplagd på blocket. Hurra.

Otrivin..

...mot både rinnsnuva och nästäppa.
Vad innehåller den? Klister?

hosta..

...lider hela familjen av just nu. Mamman och barnet hostar. Vi hostar tills vi håller på att vända ut och in på hela härligheten. Och stackars pappan håller vi vaken med hostande halva nätterna.
Hostmedicin? Fungerar det? Coccilana Etyfin (eller vad det heter) vet jag fungerar. Men det slår ut mej fullständigt, så det vågar jag inte ta. Får dödsångest av bara tanken.Blir hög och låg på en och samma gång, hua. Knark, nej, det är inget för mej. (Patrik däremot, älskar medicin, han kommer jag inte kunna jordfästa när han dör. Han kommer att hamna i batteriholken så full av kemikalier han är) Kajsa får bisolvon. Vad nu det skall vara bra för. Tror inte en sekund på att det funkar. Tyvärr. Hur kommer det sej att det inte finns vettig medicin mot förkylning och hosta??

tittar på lyxfällan. och konstaterar. vi har det väl ganska bra ändå.

Julmässa..

...i Göteborg har jag varit på idag. Eller, jul och jul. Menigo-mässa, med lite juliga inslag kanske man skulle kunna säga. Det var julsånger i högtalarna hela dagen, prinskorvar och lussekatter och sill hos leverantörerna. Så, visst, lite julstämning blev det nog.

Satte mej på tåget halv sju i morse och vid halv tolvblecket är jag åter hemma i Pershagen. SJ är faktiskt riktigt riktigt bra. För mej ett utmärkt alternativ till flyg, iallafall om jag måste flyga över Arlanda. Snabbt, smidigt och eko-smart. Internet har jag uppkopplat hela vägen. Lite långsamt. Men det fungerar.

Jag gillar att åka tåg. Själv. Sitta tyst och fundera. Utan musik, utan något som stör. I mitt huvud hör jag musik ändå. Jag älskar att susa genom landskapet. Se hur världen utanför mitt fönster växlar -byar, städer, glesbygd, åkrar, fält. Det ligger som ett melankoliskt skimmer över vårt land och det blir så tydligt när man åker tåg. Jag ser övergivna hus, igenvuxna ängar, djupa skogar, allt insvept i trolsk oktoberdimma. Jag funderar och ställer frågor till mej själv. Hur lever människor här? Vad jobbar dom med? Går deras barn i skola här eller måste dom resa långt varje morgon? Var har dom för intressen? Är dom lyckligare här eller är allt ett enda Fucking (djävla kuk) Åmål?

Längtar efter barnet. Det är en fysiskt påtaglig längtan. Nästan som att vara röksugen faktiskt. Min kropp och min själ har ett behov av henne. Med största säkerhet ligger hon i min säng när jag kommer hem. Hon vaknar till när jag kryper ner i sängen, lägger sin lilla hand över mitt ansikte, mumlar sömndrucket "mama -hemma" och somnar om lika fort. Det brukar vara så när jag kommer hem sent. Jag oroar mej för hur hon mår. Hon verkar må så bra. Verkar vara så trygg. Men vill inte sova själv. Är det ett tecken på otrygghet? Eller är det normalt? Hon får så gärna sova hos oss. Det är inte det. -Jag saknar hennes varma kropp när hon inte gör det, saknar hennes ljuvliga doft och lätta snarkningar. Men samtidigt vill jag såklart att hon skall känna sig såpass trygg i sin egen säng att hon kan klara av att somna om själv. Jag undrar om det är för att hon har långa dagar på dagis? Är det bra för henne? Eller gör vi henne illa? Hur skall man veta? Hur skall man veta om man gör rätt eller fel? En förälders viktigaste uppgift är att göra så lite skada som möjligt. Det är det egentligen det enda som är viktigt. Det enda som egentligen betyder något. Men hur vet man att man gör rätt? I vår strukturerade värld är det så frustrerande att inte få facit förens det är försent.

Tåget tuggar förbi Skövde. Snart är jag hemma.

tittar på..

...mat akuten.

bra tv.

Veckorna som gått.

Först.
En vecka i Grekland. Härligt skulle man kunna tänka sig. Och det var det. Patrik var sjuk i princip hela veckan dock. Vilket såklart var lite tråkigt. Förutom det var det sol, bad, myspys, greksallad och tsaziki för hela slanten. Efter en vecka hemma undrar man om allt bara var en dröm. Var vi verkligen där? Eller har jag bara hittat på alltihop? Fotografierna och tvätthögen påminner mej om att -ja, det var på riktigt. Kameran har patrik kidnappat till jobbet så jag får återkomma med bilder.

Väl hemma upptäcker vi att vårt internet är bortkopplat. Det visar sig att Telia har varit ute i elskåpet och fibblat med kablarna. (Vi håller på att lägga över tv, bredband och telefoner till Telia ist för tele2. Oj vad bra det skulle bli. och billigt.) När dom varit ute och ändrat för vår telefon, råkade dom av misstag ändra till en kabel som BARA klarar teletrafik, ej bredband.
Vän av ordning tycker då att det är väl bara att åka ut och göra om. Men icke. I vårt fin-fina land går det inte till på det viset. Nähäerå. Eftersom vi inte är kund hos telia ännu på bredbandet (bredband har uppsägningstid, det har inte fasta telefoner) så kan inte telia laga vårt bredband. Det har dom inte rätt att göra. Enligt Post och telestyrelsen bla bla bla. Och Tele2, vill inte bekosta en reparation som inte dom har förorsakat. Moment 22. Efter sjuttioelva telefonsamtal -två hundra konversationer med människor som inte har någon form av mandat att ta ett endaste beslut själv har ja nu i allafall fått tele2 att sätta högsta prioritet på att laga detta och fått telia att betala ett kontantkortsbredband medans det lagas..
Högsta prioritet betyder någonstans mellan en och två veckor. För det finns bara ETT företag i sverige som sysslar med telefonkablar. Ett dotterbolag till Telia faktiskt. Gamla televerksgubbar. "reparatörerna jobbar måndag till fredag, sju till fyra, dom kan inte trolla, sånt här tar TID."
Bor vi i Ryssland? Monopolet på telefoner försvann för många år sedan. Men inte på kablarna. Där är monopolet fortfarande högst levande. ETT företag äger ALLA telekablar i hela landet. Undra på att dom kan göra som dom vill. Vad säger konkurensverket om det egentligen?

Som lök på laxen har Audin pajjat. Det skall kosta "mellan tummen och pekfingret, någonstans mellan 45 och 55 tusen" enligt en snärta på Audi.


När bajset hamnar i fläkten, ja, då djävlar blir det skitigt. På riktigt.