Serious brain damage

Kajsa har plåstrat om dockan. Stackarn. Undrar vad den varit med om?

Årets NEJ VA FAAAAAN

DET ÄR INTE SANT!

Vad händer nu då? Blir det Pizzeria på Oaxen och kebabrullar på Pumpen? Vilket elände!


(Varför jag inte städar? nej, jag ammar, igen)

Nu är det dags..

...att ta tag i dagens uppgift, städa.
Efter att blivit fördröjd t r e timmar av diverse serviceärenden som dykt upp under förmiddagen såsom
1. Leta vintips till goda vänner som skall på fest.
2. Amning
3. Filning av makens vänster fot som skall på ultraljud i dag och inte får visas upp skrovlig och ofiffad
4. Ett otal blöjbyten.


sen kom även ett serviceärende in som avsåg mamman. DVS lunch. Två stekta ägg på kaviarmacka. Måste lösa lunchproblematiken när P börjar jobba. Då är det ju hälso-luncher som gäller.


Phu.

Nu så. Kanske hinner med nedre plan i dag i allafall? När kajsa kommer hem är det liksom inte så stor idé.

grammatik

hur är det nu? När skriver man var och när skriver man vart...
Var anger läge och vart riktning? Eller hur?
Alltså borde föregående inlägg börjat med vart.Inte var.

Eller kanske inte.

(Den självutnämnda språkpolisen drar ner kepsen över amningshjärnan och skäms.)

Var ovädret tog vägen?

Jo, det skall jag tala om.

Kl 14,30. Kajsa leker i parken. Vädret är så fint,så fint.
Kl 14,40. Kajsa, mamman och bebisen på väg hem. Vädret inte så fint.

Mallorca

here we come.
Nu har vi bokat en resa hit

GAH! Idiotiskt att man inte kan döpa länkar här på blogger...

uppdaterat inlägg. Som vanligt var det skit FRAMFÖR tangentbordet, inte blogger som det var fel på. Har nu länkat på korrekt sätt. Thank's Elin! :-)

bollibompa

Hur bra är bolli? Världsklass. Ingen reklam. Inget våld. Inga konstiga mangafigurer. Mamman kan surfa på nätet utan att ha dåligt samvete. Hurra.

By the way..

..vart tog katastrof-vädret vägen? Grannens ungar badade i vattenspridaren i eftermiddags för det var så varmt och skönt.

tjockis

Nu har vi sprängt femkilosvallen. Femtusenetthundrafemtiogram för att vara exakt. Hon ligger över alla kurvor. det kommer snart en amningspuckel, då planar vikten ut. Sa snälla Sofia på BVC. Tack för det. Jag vill helst ha ett litet nätt barn. Som inte är så jobbigt att släpa omkring på. Klart hon inte skriker. Hon befinner sig i ett stadie av paltkoma för jämnan. Eller skall jag kalla det mjölk-koma?

På väg till dagis..

...på cykel sjungandes här kommer lilla ludde HÅHÅJAJA för full hals.
Iklädd hockeyhjälm. Cykelhjälmen låg kvar på hatthyllan 38 trappor upp. Orkade inte gå upp igen. Kajsa hade inga betänkligheter.

Logistik

Idag är Kajsas första dagisdag efter sommaren. Ny avdelning. En del nya pedagoger och en del nya kompisar. Hon är nu ett nallebarn och är med i gruppen skogsmössen på avdelningen Skogsdungen. Hon var så spänd att hon vaknade klockan tre i natt och kunde icke somna om. Somnade nog inte ordentligt förens vid femblecket. Hon höll givetvis resten av familjen vaken också. Vilket gör att jag är något mosig idag. Var lite orolig att logistiken skulle falera fullständigt nu på morgonen, men som genom ett under var vi på förskolan klockan tio i nio. Mamman något svettig under armarna, Alva duktigt nerbajsad, men Kajsa var jätteglad. Vilket var huvudsaken.

När vi gick till dagis var det höst i luften. Så där hög och klar luft som är lätt att andas. Som gör hösten till en underbar årstid. När jag drog barnvagnen hemåt var det återigen sommar.
Solen värmer idag. Tror nog att jag gör en omprioritering av mina sysslor. Det kanske är den sista fina sommardagen? Tanken var att jag skulle storstäda badrummet på övreplan. Röjja i badrumskåpen. Men jag struntar i det. Jag behöver nog vila lite idag.
Sova middag.
Ute på en solstol.

Parce que je le va bien.

Förniddagsfika

Sol, kaffe, kesomacka, tidning, sovande bebis. En lysande kombination.

Phu

Iphone återbördad till maken.
den låg mellan bilbarnstolsunderredet och baksätet i bilen.

Hur den hamnade där?
Joråsåatt.... bilen går bra?

Kräftskiva

Igår var vi på kräftskiva hos undebara Marc och Monica i Trosa. Bästa Pelle och Sussie var också med, samt ytterligare ett par. Tim och Bianca från England. Fick prata engelska hela kvällen. Gick väl sådär.

Jösses, sju kilo svenska kräftor gick åt. Och en farlig massa champagne. Själv körde jag så det blev bara två glas champagne. Och en skvätt något defekt Vintage Port från 1985. Jag drack med andakt, jag lovar! 4 kräftor åt jag. Vågade inte äta fler, har hört att just skaldjur skall vara lite känsligt för bebisen. hm, vet inte om det stämmer, men vill inte chansa. Skaldjur är allergiframkallande också, så det är väl bra att vara försiktig. Tog bilder på de fantastiska kräftorna, dom var galet stora, men jag har slarvat bort Patriks Iphone (ojdå) så det blir svårt att lägga in dem i bloggen.

Tog kort på mig själv inför kvällen. Iklädd min bästa Desigual-kjol. Den har väntat i garderoben sen i maj. Hurra vad den är fin. Jag ÄLSKAR den. Och mina nya fina träskor. Schysst kamera pose, eller hur? Ser ut som jag dansar flamenco, men jag försöker bara hålla nere blixten på kameran samtidigt som jag fotar.

Det bästa med att vara gravid är att bli smal igen. Och att få stora bröst. Hurra.

(nämen okej då, det bästa med att vara gravid är att det kommer en bebis som lön för mödan.)

Apropå reaktioner på att få en lillasyster.

Helt problemfritt är det inte. Här har hon hoppat upp i vagnen. Ligger med napp och snutte och gosar. Vi låter henne vara. Ingen idé att bråka om det. Alva fick åka babybjörn istället. Ibland måste man ha rätt att bara vara liten.

Alva 1 månad

En månad har gått. Sen den där Onsdagen i juli då vi vände blad i vår livsbok. En ganska problemfri enbarnstillvaro byttes ut mot kaoset kring en bebis och tvåbarnsfamiljens alla vedermödor.

.

Eller.

.

Vad är det jag skriver egentligen? Kaos? Vedermödor? Tvåbarnschocken alla pratar om har lyst med sin frånvaro. Visst är Kajsa lite besvärligare nu än tidigare, trotsåldern har liksom återkommit med fördubblad styrka när hon märker att vi håller garden nere och bryr oss lite för mycket om lillasyster. Men jag antar att det hör till.

.

Alva är (som det verkar) sin mors dotter. Hallelulja. (Till skillnad från Kajsa, hon är pappa upp i dagen. En räv bakom örat jämt, kan man busa så gör man det.) Alva är lugn och försiktig. Skriker nästan ingenting alls. Faktiskt har vi än så länge "peppar peppar" inte haft någon skrikfest eller Natt-Club alls. Visst ammar hon om nätterna, ibland både två och tre gånger, men hon somnar om fort och den stoiska mamman likaså. Det funkar. Än så länge. Man vågar knappt säga det, lätt att jinxa, men det här går nästan för lätt.

.

När Kajsa var nyfödd ringde jag sjukvårdsupplysningen med jämna mellanrum, kom knappt utanför dörren före påsk. Den här ungen får hänga med överallt. Både jag och Patrik är lite lugnare. Men lugn eller inte, jag kan inte låta bli att lyssna efter hennes andetag med jämna mellanrum när hon sover, oron för PSD finns alltid där. Och det spelar nog ingen roll hur många ungar man får.

värsta bästa

Nettan kom med bästa hår-tov-utredningsmedlet. Fick en skvätt ur en flaska att ta med hem. This is DA SHIT. Toviga barn existerar icke längre. Spraya, låt sitta någon liten minut. och borsta. Ni hittar det i välsorterade hästaffärer och på nätet.

Vaddå? För djur? Spelar det någon roll? Min unge är verkligen mer en apa än en människa mellan varven. Och om man frågar henne är hon alltsom oftast både katt, hund och häst. Så jag har inga betänkligheter. :-)

Gotland i bilder.

Söndagen tillbringades på medeltidsmarknad. Där kunde man äta vildsvin, kasta liten kärring och prova roliga hattar.
Måndagen var lite kylig. Då tog vi en tur till Furillen. Barnen badade givetvis.

Tisdagen tillbringades på Kneippbyn. Vi betalade 225 kr/person. Mamman åkte inget. Barnet åkte EN tur med Nettan. Det var dyra åk. Pappan åkte desto mer. Lägger inte in några bilder på det dock. Då blir det skiljsmässa. Om Kajsa är en badkruka? Kolla in hennes benställning och näsknipet. Döm själva.


På Kneippbyn kunde man även åka karusell. Den här lilla båten var det roligaste på hela dagen.

Dagen avslutades med Pippiföreställning. Här sjunger Kajsa pippis sommarvisa. Och någonstans här började mamman böla. Jag klarar ICKE av Luciatåg, Pippis sommarvisa eller Idas sommarvisa längre. Det går bara inte. Jag bölar som en liten gris.

Och här var lyckan gjord.

Kvällshopp

Solnedgång på Tofta. Som om man vore utomlands.

På onsdagen åkte vi och hälsade på Benny. På Ubercoola Djupvik. Mitt i skogen. Med utsikt över Karlsöarna.

På det hela taget en alldeles förträfflig semester! Tack Nettan för att du kom med idén!

Nu är vi tebax.

Är nu hemma igen efter fem dagar på Gotland. Det har varit jättemysigt. Tofta camping var i stort sett öde och vi hade nästan hela plajjan för oss själva. Lördagen och söndagen bjöd på sol, sen var det växlande molnighet och lite regn för resten. Det gjorde dock inget, vi gjorde utflykter och bara umgicks. Bästa familjen Flensburg guidade oss genom husvagnslivets mysterier såsom latrintömningar, tältresningar och hur man skall bete sig mot sina grannar. Vi fick stort A i uppförande. En grann-vagn bjöd på gräddtårta sista dagen. Det var väl himla trevligt?

Familjen Flensburg består av mamma Nettan (The Boss) pappa Pontus (Le Chef) och barnen Anna, Natalie och Simon. Flickorna var suveräna barnvakter. Och diskerskor. Patrik betalde frikostigt och tjejjerna diskade och vagnade som aldrig förr. Kajsa hade det toppen. Lekte med flickorna och gjorde livet surt för Simon, som mest spelade spel och suckade på ett pre-pubertalt elvaåringsvis.

Barnvakt Natalie.

Barnvakt Anna.

Flensburgs -som är vana campare hade en strålande fin vagn. Med massor av finesser. I stora förtältet byggdes ett riktigt kök upp med ugn och spisplattor och allt man kan behöva. Vilket gjorde att middagarna blev av toppklass. Nettan och jag visste vad vi gjorde när vi gifte oss med varsin kock. Man får inte vara dum.

Vår vagn lämnade lite övrigt att önska kan man väl lugnt säga. Den var av årsmodell 90-nånting. Ganska gammal och sliten. Ägarinnan hade dock gjort sitt bästa för att piffa till den. Lägg märke till lampan i taket. Och de inplastade lamporna bredvid sängen. Bilderna på blocket, där vi hittade vagnen, var inte riktigt rättvisa om man säger så.

Vi misstänker att den här vagnen har varit med om både det ena och det andra. Misstankarna blev inte mindre efter Patrik mött ägarinnan inne i Visby för att göra upp om betalningen. En 40-nånting kvinna med extensions och kläder som bättre passade en 20åring förstärkte det något porriga intrycket. Hjälp. Vad har vi bott i för vagn egentligen?

Spekulant på båten.

Det är sant. Vi har en spekulant. Djääääävlar vad spännande. Håll tummarna för att det blir affär. Jag tror vi behöver alla tummar på norra halvklotet. hoppashoppashoppashoppas.

Premiär!

Idag har det varit Napp-premiär och BabyBjörn-premiär.

Två riktiga succéer. Riktiga kioskvältare skulle man kunna säga.

Vi är redo för semester.

Gotland Here we come.

BVC

Sumobrottaren Sundling har lagt på sig ytterligare. Nu visade vågen 4780 g. Dvs närmare ett halv kg till på ca 9 dagar. Way to go Alva. Nu introducerar vi napp. Jättekul att du går upp i vikt. Men det här är nästan lite löjligt.

Just nu ligger hon och nakenfisar i vagnen. Och mamman läser en tidning. Utan att någon skriker mammamamma, kolla på mej!! i örat var 45:te sekund. Vilken lyx. Man har verkligen inte höga krav som tvåbarnsmamma (läs trebarn :-))

Lugn....

....och ro. Maken tog Stora och åkte till Trosa. Är själv med lilla ett par timmar.
It's a halelulia moment.

Förlossning med stort F. part two.

Barnmorskan erbjuder mej lustgas. Men jag viftar bort den, hon insisterar och jag blir arg -snälla, låt mig bara få koncentrera mig! Barnmorskans assisterande undersköterska rotar runt bland mina saker efter patientbricka och legitimation. Ber mig att uppge mitt personnr. Herregud människa, kan vi ta det sen?, tänker jag men säger inget. Hon smiter iväg för att skriva in mej. Barnmorskan tittar långt efter henne, och vänder sig sen mot Patrik. Nu är det du som får vara assistent säger hennes blick. Uskan är inte tillbaka i rummet förens allt är över.

Värkarna ändrar nu karaktär igen. Hon kommer nu, säger jag till barnmorskan med oro i rösten (jag var ju bara öppen 6 cm för tio minuter sedan) jag måste få krysta!! Hon undersöker mig igen och kan konstatera att det är ok. Min kropp är redo. Med barnmorskans hjälp får vi ut henne på ett par minuter. Utan att jag gått sönder det minsta.

H E L T O T R O L I G T.

Ruschen jag känner i kroppen när jag får upp henne på bröstet är enorm. En liten hal, kladdig unge! Med tio tår och tio fingrar, en stark röst och starka instinkter. Det gick så fort och hela jag är full med adrenalin. Vad är klockan? skriker jag i fallsett. Tretton minuter över sju! -svarar barnmorskan. HERREGUD, det är inte klokt! vrålar jag. Hon kom på dryga 20 minuter.

Jag skulle ha kunnat springa ett maratonlopp den kvällen. Så stark kände jag mej. Inte sliten alls. Senare, när jag duschat, Patrik åkt hem till Kajsa och lugnet lagt sig i mitt rum på BB, fylls jag av starka känslor. Tänk att hon är här. Alva. Hos oss. Så hel. Så otroligt fin. Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Att jag är så lyckligt lottad att jag fått två friska barn.
Jag tackar Gud. Jag som inte ens tror på Gud lägger mina händer över bröstet, gråter några stilla glädjetårar och tackar Gud.

Natten går bra, jag känner mig hel. Läkaren tittar på Alva på förmiddagen därpå, och jag får OK att åka hem. Barmorskorna frågar mig om jag är säker på att jag vill åka. Jag får väldigt gärna stanna, trots att dom har fullt. Och att det är kaos i Stockholm. Men jag är säker, jag vill hem till Kajsa och Patrik. Vid lunch är jag redo och Patrik och Kajsa hämtar oss. Kajsa är så nyfiken. Ser att hon är lite skärrad också. Det är nog ett väldigt stort ögonblick för henne också. Första mötet med lillasyster. Så åker vi och handlar Sushi. Sen åker vi hem. Lilla familjen. Som nu blivit en lite större familj.

Jag är så tacksam.

Förlossning med stort F. part one.

Alva kom som bekant som ett skott. Som skjuten ur en kanon. Det var helt fantastiskt. Och för att hjälpa mig att minnas, att aldrig glömma, skriver jag här ner det. Försöker att göra det utan att linda in mej i kladdiga detaljer. Men det finns risk för att det blir lite intimt. Så välj att inte läsa, om du tycker illa vara.

Det började på morgonen den 21/7 2010. Vi var ute på Mörkö hos underbara Buckhöjs. Jag hade varit uppe och kissat tolv gånger på natten precis som jag gjort vareviga natt den senaste tiden. Bebisen trycker på lite. Det känns att det inte är så där värst lång tid kvar. Skönt. När jag var på toaletten upptäcker jag att slemproppen börjat släppa. Positivt! Det behöver dock inte betyda någonting alls. Beslutar att inte oroa patrik med för mycket information. Behåller det för mig själv.

Dagen går med molande värk av och till i ryggslutet. Tänker att det är nog förvärkar, eller pinvärkar som vissa kallar det. Det gör inte vidare ont. Inget är regelbundet. Jag tänker att det blir nog en bebis i helgen. Eller kanske redan på fredag. Om vi har tur. Vi går promenader och vi äter lunch. På eftermiddagen ligger jag mest i soffan och vilar. Värken tilltar något. Och jag vill gärna vara för mig själv. Läser lite. Är tacksam över att Kajsa har Lia att leka med. Vid tretiden frågar Patrik om vi skall stanna ytterligare en dag på Mörkö, men då säger jag nej. Berättar att jag tror att förlossningen faktiskt har startat så smått. Jag vill att vi snart åker hem. Janne blir lite svettig och säger att han vill att vi åker hem på en gång. Ingen förlossning på Mörkö tack.

Så vi packar och sätter oss i bilen. Väl hemma ringer jag förlossningen och säger att det kanske är så att vi dyker upp i natt. Inga problem säger man, vi är så välkomna. Ring när det börjar bli lite action. Visst svarar jag. Ringer mamma vid halv sex, berättar att det kanske är dags i natt. Mamma och pappa har lovat att passa Kajsa när det är dags. Patrik lagar mat, Kajsa busar och jag vilar i soffan.

Efter en liten kort stund börjar det hända saker. Värkarna ändrar karaktär. Dom blir intensiva, blir längre än tidigare och kommer tätare. Säger till Patrik att det är bäst han äter ordentligt, det kan bli en lång natt, men själv vill jag inget ha. Går liksom inte att äta mat när man är mitt i en förlossning. Patrik kastar i sig maten. Börjar sen att klocka värkar. Jag säger att det är ingen idé. Värkarna kommer on top of each other, som dom säger på film. Det är inte ens två minuter mellan dem. Dom kommer verkligen HELA tiden. Jag ringer mamma igen och säger att det är nog bäst att hon kastar sig i bilen, för jag kommer att föda barn snart. Ringer förlossningen igen, kan inte riktigt prata ordentligt nu, måste andas genom värkar mellan meningarna.

Nu flyttar jag mej mellan soffan och fotöljen mellan värkarna. Hänger över ryggarna när värkarna kommer. Stönar och stånkar. Försöker andas och inte låta för mycket. Vill inte skrämma Kasja. Kajsa klappar mej fint på huvudet och säger med tröstande röst "Det är bra mamma, det är bra.." Hon är så fin. Hon förstår att jag har ont. Patrik börjar bli mer och mer stressad och vrålar "låt mamma vara i fred"- Men jag lugnar och säger att det inte är någon fara. Hon vill så väl.
Jag tar mej ner på nedervåningen, kryper på golvet genom värkarna. Plockar ihop det sista, och börjar ta mej ner för trappan till garageuppfarten. Känner att det börjar bli riktigt bråttom nu. Varfaaaan är mamma?

Klockan fem över halv sju kommer mamma. Då står jag på alla fyra i bilen, klamrar mig fast i ryggstödet i baksätet och låter som en Sydafrikansk Vuvuzela. Patrik kastar över Kajsa till mamma och vi drar. Snabbt går det. På två hjul genom rondellen. Vi sladdar in framför förlossningen kvart i sju. Jag tar mej krampaktigt in på förlossningen och hamnar i ett undersökningsrum. Jag är öppen 6 cm. Blir lite besviken, trodde att det var bara att tuta och köra, jag som har så ont? Patrik springer iväg och parkerar om bilen.

Barnmorskan frågar om jag kanske vill ha ett lavemang? Eller om jag vill duscha. NEEEEEJ vrålar jag, jag skall ju föda barn! Begriper hon inte det?
Då förstår barnmorskan att det är allvar och jag blir direkt inflyttad till en förlossningsal. Den finaste dom har på Södertälje. Den med bubbelbad, palmer och skinnfotöljer. (helt till ingen nytta). Hon frågar lite stressat vart min man är? Han behöver vara här NU. Han kommer snart stönar jag. (ser att barnmorskan tänker att "snart" kan vara försent.)
Patrik halkar in i salen fem i sju och då är det bara att kasta sig in i matchen, Alva skall komma ut. NU.

Grisigt värre.

Idag gick Patrik till farbror doktorn. Bra där. Doktorn kunde snabbt konstatera svinkoppor i myggbetten på knät. -Kunde man nästan gissat. Myggbetten ser bara för räliga ut. Alla som kommer hem till oss varnas. Använd vita handdukar när ni tvättat händerna. De röda är Patriks. De bör man hålla sig i från. Är livrädd att mina stackars söndertuttade bröstvårtor skall drabbas. Vore definitivt inge vidare.

Hur man drabbas av svinkoppor i myggbett?
Inte en aning. Men Patrik drabbades av halsfluss i ett finger för sådär 15 år sedan, och det låter ju inte klokt det heller. Så jag antar att han kan drabbas av vad som helst.

Jo. Och den berömda värken i hälen. Som gjort livet surt för familjen Sundling i ca en vecka nu visar sig inte alls vara någon sporre. Det är en hälsena som förmodligen är av. Eller i allafall delvis av.

Hur det gick till?
Patrik har erkänt att tå-häl övningar med Kajsa för en vecka sedan KAN vara boven i dramat. KAN VARA. Inte helt säkert. (eller hur.)

Nu väntar röntgen. Är hälsenan av kan det bli operation. Är hälsenan bara lite av är det sjukgymnastik som gäller. Hipp hipp hurra. Grattis.Familjen Sundling vann högsta vinsten.
Hur länge tar det att läka en 42 årig hälsena? Med hyfsat tung belastning?
Vill inte gissa.

Nämen det är väl bara att hoppas på att inte Alva drabbas av kolik. Då checkar jag in på psyket.

AmningsVM

Tur att det finns kaffe. Är slut som artist. Och det är dåligt väder. Trist. Kajsa måste aktiveras och pappan är halt.
Inatt har det tuttats för glatta livet. Kanske man skall introducera en napp? Måste definitivt se till att hon är mer vaken dagtid och äter mer dagtid så att hon står sig bättre. Svårt att vila dagtid som man lätt kunde göra med Ettan. Nu är det liksom bara att gilla läget, bita ihop och köra på.

Men det är det värt. Alla gånger. Vilka underbara ungar jag har. Villkorslös kärlek är det vackraste som finns. Förmågan att älska sin avkomma, till bristningsgränsen, försvara, hjälpa, vägleda. Det är så stort. Tänk om vi hade börjat producera barn lite tidigare. Då hade vi nog inte nöjt oss med två. Då hade det nog blivit tre. Bara för kärleksboosten. Egotrippen. Bättre drog än någon annan.

Plåster

Som många har förstått bor det en plåsterfetischist i det här huset. Kajsa LOVES plåster. Av Vanja fick hon Ikea-plåster i storasysterpresent. Superfina. Gröna, gula och blå med djur på. Av FarmorBritt fick hon Batmanplåster skickat med posten. Lyckan var gjord. Pappan köpte fina Djungelboken-plåster på Coop när han var där senast. Åh, en hel samling med nya plåster. Hurra!!

Det har resulterat till en plåsterorgie av stora mått hemma på Varvsvägen. Plåster högt och lågt.

Pappan svor och sa NU får det vara NOG! Plåster är dyrt! Kan man inte slösa med bla bla bla.

Så gick han iväg och köpte två hundrapack med textilplåster. Varsågod sa han nöjd. Här kan du leka med. JO men eller hur. Hahahaha vilket skämt.

Vilka tror ni är roligast?

Dom här?

Eller dom här?

Farmor Kerstin! Nästa gång du är på Ullared får du köpa Glitterplåster. Dom finns BARA där och står väldigt högt i kurs...

Badpremiär!

Jag tror hon gillade det. Badet var fullt med härlig olja så att hennes torra hy skulle få en chans att återhämta sig. Nu är hon så där härligt mjuk och gosig igen. Och luktar bebis. Inte stuvade makaroner. (mjölkspya luktar förvånansvärt likt stuvade makaroner. Inte så sugen på det nuförtiden.)

oooooooh, touch down.

Alva: Hur hamnade jag här?

Gosebebis

Storasyster, lillasyster och Dolly Parton. eller, jaha, det var morsan.

Stora fina K. Med prickigt sommarskinn.

Back on track (eller land kanske passar bättre)

Kom hem i går. Hade två härliga dagar (faktiskt) ute i skärgården. Hälsade på några kompisar som köpt sommarställe i Hållsviken. Sjukt fint. Det är kul när det går bra för andra. (tänkte jag lite surt och missunsamt. Men sen skärpte jag till mej.) Det är fantastiskt att ha kompisar som har härliga sommarhus dit man kan åka och våldgästa på sommaren. Speciellt om man inte har någon båt. Vilket vi INTE skall ha nästa sommar. Och nu är vi överens. Maken vill inte heller springa och jaga 1 åring på kobbar och skär samtidigt som man skall underhålla en fyraåring. Det är I N T E förenat med semester. All Inclusive, det är vad jag kallar semester. Ha.

Hursomhelst. Det var såklart lite jobbigt att inte befinna sig på hemmaplan när an har en liten bebis. På nätterna satt jag och svor i kojjen att jag aldrig mer skulle gå med på åka med ut på sjön. Då slutar jag att amma. Så kör vi varannan flaska. Så man får sova nån djävla gång.
Men, när vi åker hem hör jag mej själv säga till Kajsa (som ÄLSKAR att åka ut med båten) "så fort det blir fint väder igen så åker vi ut igen".

WHY??

3450 gram

Jo, ja tackar ja. Nästan ½ kg på en vecka. Ungen växer så det knakar. BVC-Sofia var nöjd.
Jag när en powerforward vid mitt bröst. Jag som hade hoppats på en nätt balettdansös.

Nu skall vi ut på sjön. Ammandemamman, bebis, vild 3½ åring och sen en halt pappa på köpet.
Hur det skall gå? Ja, mamman får släpa, bära, lyfta, amma, fixa, dona och maken får sitta och dirigera i sittbrunn. Rättvist? Sådär va. Varför ställer jag upp på alla knasigheter han hittar på?

Du skall gå hel ur det här

Min husgud.

Cancer.

Gode gud, låt honom gå hel ur det här.

Norrköping December 2007-den konserten glömmer jag aldrig.

Natten som gick

..gick hyfsat. Den var lite kort bara. Lill-grisen vaknar med ca 2½ timmes mellanrum. Äter dock ganska fort nu och somnar om. Stor-grisen valde att vilja gå upp klockan 7 idag. Warum?? Hela sommaren har hon legat och trynat till halvniosnåret. Inte idag. När pappan sover borta. Då passar hon på. Det första hon sa när hon vaknade var "Det är inge roligt när pappa inte är hemma". Nämen sov då om det är så tråkigt!! muttrade jag tyst för mig själv. Men icke. Det var bara att släpa sin trötta lekamen uppför trappan och fixa frukost. Satte på 6 koppar kaffe. Hällde upp det sista ur kannan precis.

Note to self; Kolla hur koffein påverkar bröstmjölken. Vill icke ha en speedad bebis.

Nu ligger lill-grisen och trynar i vagnen. Och storgrisen ligger och kollar aristocats i soffan. Helt slut såklart efter att gått upp så tidigt. Och mamman börjar precis varva upp. Tack vare koffeinet. Hurra.

Tjusig vagn, eller hur? Äkta Brio anno 1995. Retro chic så det skriker om det. Massor med söta nallar, dockor och paket på stoppningen. Annat än Buggabooo herrejösses tiotusenkronorsvagn. Den kostade 350 bananer på blocket. Strålande affär. (Patrik köper en vattenscooter för 100', jag köper vagn på blocket för 350 spänn. Säger lite om prioriteringarna i den här familjen) Vagnen står på verandan och kan även användas inne. Perfekt. Så har vi Teutonian nere i garaget 38 trappsteg ner för promenader. Egentligen är den asful. Men ändå lite söt. Jag är nöjd.

Nämen jösses, nu är klockan nio. Bäst att sätta lite fart. Bvc-tanten kommer om fem timmar. Måste hinna duscha och dammsuga.

BVC

I morgon blir det hembesök av Barnavårdscentralen. (en av de sista bastillonerna för statlig övervakning av sina medborgare) Vilket jag tycker är av princip bra. Men lite overkill när det är andra barnet kanske. Om jag skall vara ärlig. Dom har ju redan gjort ett besök? När Kajsa-fisan föddes. Vi har fått en ny BVC-syrra, hon vill väl försäkra sig om att allt står rätt till i det Sundlingska residenset. Bäst att dammsuga. Jag kan tycka att det är lite waste of resurser att komma hit. Hon borde rimligtvis ha bättre saker att göra. Om man får fem barn, kommer dom fem gånger då? Kan det vara så att Tjocka-Feta-Ulla (vår förra usla bvc-sköterska) gjort anteckningar i sin journal som föranleder besöket? Hon har alltid klagat på att Kajsa är smal. Men hon är inte mager, hon följer sin kurva -hävdar jag bestämt. Men Ulla tycker nog att alla som väger under hundra kilo är magra. Hon är liksom den typen. Eller så gillade kanske Ulla inte mej?

Vi får väl se i morgon hur det går. Om vi får godkännt.

Nu är det dags att gå och lägga sig. Så man hinner somna innan man skall vakna igen. Amma-amma-slå på maken som snarkar-amma-amma-sova-amma-sova-flytta på stora tjejjen som ligger tvärs över sängen-amma-sova-slå på maken som snarkar-amma-sova-vakna. Vart tog natten vägen???

Men jag är inte bitter. Amning är bra. Jag väger redan mindre än jag gjorde innan jag blev gravid. Hurra. Dock har jag ett par kilo kvar till vad jag vägde innan jag blev gravid med Kajsen. Och ytterligare några kilo för att komma ner till vikten jag hade för 10 år sedan. Dit vill jag. Har alla möjligheter nu. 1 september smäller det . Då djävlar. Då skall jag gå ner dom där sista kilona. Synd att man inte kan docka ungen direkt på utsidan av låren. Istället för att ungen suger på bröstvårtorna. Automatisk fettsugning. DET vore praktiskt. Ja djävlar vad praktiskt det vore.

trebarnsmamma

Först blev jag tvåbarnsmamma. Sen igår kväll, blev jag helt plötsligt trebarnsmamma. Patrik har pajjat foten. Precis vad jag behöver. Han hoppar på kryckor. I morse ammade jag, fixade frukost åt Kajsa, servade Patrik med frukost i soffan, läste bok för Kajsa, (nåja, kan den utantill vid det här laget så det var bara att rapa upp text utan att det krävde någon större ansträngning, men ialla fall) försökte laga min jobbdator (det gick ingevidare, får åka in till jobbet och lämna in den) samt fyllde i namnpapper till skattemyndigheten, samtidigt. Tur man är kvinna. Upptäcker att min simultanförmåga är helt sanslös.

Sen bakade jag och Kajsa en kladdkaka. Familjen Vilbern-Roth på besök under efterimddagen kräver sin kaka.

I AM the domestic godess..

Jo, vad ungen skall heta?

Alva Margareta Sundling. Alva för att Kajsa kom med det förslaget. Och vi hade det som arbetsnamn. Och sedan växte det fast. Margareta efter mormor Karin och farmor Britt (båda heter Margareta i andranamn). Farmor Kerstin kanske också heter Margareta? Det vore toppen i så fall. Oddsen är ganska goda. Margareta måste varit 40 talets motsvarighet till 90 talets Stephanie. Eller 70 talets Maria.

Nystart

För vilken gång i ordningen? Vet inte. Har under i princip hela min graviditet varit så förbannat trött på kvällarna att det inte funnits inspiration för att skriva. Nu är Alva här. Det kommer en förlossningsberättelse senare. Jag är fortfarande sjukt trött på kvällarna. Men nu har jag fått en ny inspirationskälla. Ett nytt tema. Min föräldraledighet och allt som kommer kring det. Jag skall försöka att njuta varje minut.