Jag tänker inte skriva

om det onämnbara som hänt.
Tänker inte ge förövaren en arena till.


Jag hoppas att domaren i Oslo låser dörrarna.
Och ger förövaren en begagnad smutsgrå overall med nummer på.

Och när rättegången är över nämner vi aldrig aldrig mer hans namn. 

Hit och dit

Det är stressig att ha semester.
Vi far som tettingar till än den ena och än den andra.
Middar här och middagar där. Sol och bad. Vin och chèvre Chaud.
Oerhört trevligt.
Och vanebildande.

Men nu åker vi till Skåneland och vilar upp oss.
Husvakten checkar in i morgon.  En strålande lösning för alla inblandade.

Hasta la vista

Lilla A 1 år

Ett år.
Vårt lilla charmtroll.
Mamma-grisen
Tuttan
Alvie
Alvi-Palvi-tjocki-smocki
Usama bin Marmeladen.

Kärt barn har många namn.

Helt fantastiskt att gå från noll till ett. Idag har vi haft kalas.
Hög på tårta och mini-maränger firade Alva med att gå en åtta, tio steg. Sen satte hon sig ner och gick no more.

Mormor och morfar kom med bästa presenten. En minikundvagn med hundra plast- och pappartiklar minst. Kajsa är kassörska.
Alva är stackars kund som inte får välja själv vad hon vill köpa.
Lillasysters lott här i livet.

Jag har gjort det!

Den officiella Queen of Soffpotatisar har nu konkurrerat milen.

Jag tog mig runt milrundan. Ut till stallet, bort till Kvedesta vägen, ner till Scaniarondellen, runda Näsets Udde och så tillbaks hem. 1,1 mil närmare bestämt. På 1,13.  En lagom varierad runda med lite upp och lite ner och lite asfalt och mycket grus.

Inte illa för en som i påskas flåsade upp för trappan.

Tiden vill jag dock reservera. Vill egentligen dra bort fem minuter eftersom de ägnades åt att leta gran att gömma sig bakom. Nästa gång stänger jag av klockan när jag viker av från allfartsvägen. Tänkte inte på att man kan göra så.

På fredag morgon rusar jag fem kilometer. Sen på söndag kväll tar jag milen igen. Då på 1,05. max.

Ny dag

Som gjord för nya konflikter.  Vi har en fyraårig teen age maniac i huset för tillfället. Just nu sover hon. Hoppas att hon gör det ett tag till för det blev sent i går.

Gårdagen rätade upp sig tillslut. Pappan kom hem och vi åkte till IcaMaxi. Sen åkte vi hem till familjen Andersson i Östertälje. Grillade sparris och åt hallonpaj. Mamman petade i sig ohemula mängder vin och en draåthelvete-stor cognac.

Sen blev jag lite trött och så åkte vi hem.

Idag står det chilla på badet i almanackan.  Det är ungfär det enda jag orkar idag tror jag.

Helvetesdag

Vissa dagar vill man bara sudda ut.
sudd sudd. Borta. Börja om från början.

I backspegeln kan man se en stor skylt som lyser med röda bokstäver:

Skyll dig själv.

Det började med långfilm i gårkväll. Isäng halv ett. Vilket är på tok för sent.
Alva vaknade halv två. Ville ha välling.
Kajsa kom halv tre. Ville ha hjälp att hitta snuttis.
Halv åtta vaknade Alva och ville gå upp.

Lite mör är väl en bra beskrivning av mitt tillstånd.

Sen strul med internet. Strul med betalning. Strul med frukost. När skall jag hinna jogga? -Och va kul vi åker ner på stan  efter du ätit upp lunchen.

Kajsa vägrar att äta. Jag blir vansinnig.  Hotar och hotar och hotar. Ungen fortsätter att vägra.  Sen slänger jag all mat i vasken och säger åt ungarna att nu åker vi till stan och köper födelsedagspresent på fastande mage och ingen djääääävla glass det kan du glömma.

Varpå jag upptäcker att barnstolarna är i Patriks bil och han jobbar.

HELVETE.

Så jag ger upp. Säger förlåt till K. Jag blev för arg. Nattar Alva i vagnen. Frågar K om vi inte kan lägga oss och vila. Icke. Vi sätter oss och ritar istället.

Hurra. Vilken härlig dag.
Semester??
Idag hade jag varit tacksam för vardag.

Oväder?

Svensk sommar i ett nötskal. Väderrapporteringen är uppåt väggarna.
I kvällstidningarna utmålas surra fast blomkrukorna väder.

Sen faller ett stilla regn över Östra Svealand.

Och sen är det bra.

I morgon kommer solen tillbaka.

Hittade en..

.."tidning" på makens sängbord.

WHAT?
LÄSER HAN PORR??

Nähe.
Det var visst en broschyr över vattenskotrar.

I den här broschyren ser alla män som åker skoter ut så här:

iklädda flytväst, våtdräkt, handskar..

Kvinnorna ser ut så här:

Vad jag lyssnade på

när jag hånglade med Jimmy Edlund 1985

Pudelrock deluxe. Europe och Bon Jovi hade inte en chans.

 Tänk va mycket kul man kan hitta på You Tube.

Apropå Astrid Lindgren.

Ni vet väl att Karlsson på taket egentligen en Älva.

- Vet du, faktiskt, Ida är också en Älva. Egentligen. Och Skrållan. Faktiskt. Alltså.


Gaahhhhh.

Flicklek

Vi har älvor överallt.
I böcker och på DVD.  Figurer och klänningar.

Kastrullälvor, julälvor, vårälvor, vindälvor, vattenälvor, solälvor och nu-får-det-fan-va-bra-mammaälvan mitt i alltihop som undrar vad det är för fel på Astrid Lindgren.

Just detta är en bild på flamenco-älvan.

 
 
ja. Då frågar sig så klart vän av ordning:
-Vem är det som försörjer ungen med alla dessa älv-atiraljer?
 
Det är såklart mamman.

Jag får skylla mig själv.

Och om jag skall vara ärlig så är det ganska gulligt.
 Även om jag inte vill erkänna det.

Regn

och jag har ingen plan.

Ensam med två barn utan plan är inte bra.

Skulle behöva köpa mig ett par nya skor. Och en present till maken.
Skärholmen kanske? 

Skulle hellre plocka blåbär och kantareller. Men jag vet att det blir för jobbigt själv. Med Alva på ryggen kan man ge sig den på att Kajsa kommer att kräva att bli buren titt och tätt. Det får vänta tills i morgon när maken är hemma.

Finns såklart alltid ett golv att dammsuga, en toalett att städa och en tvätt att vika.
Men det är så satans trist.

Vad livet går ut på.

Tar en låång härlig dusch. Passar på att raka benen. Sträcker på mig, det drar och svider lite i musklerna. Känner mig lite stel efter joggingturen och efterföljande alltför korta stretching.

-Nästa gång måste jag stretcha ordentligt. Var inte så satans ivrig jämt, muttrar jag irriterat för mig själv.

Efteråt går jag in i det dunkla sovrummet där den söta doften av sovande barn ligger tung.  I spjälsängen står Alva och tittar på mig med sömniga ögon. Alldeles tyst.

Lilla tuttan. Du älskade lilla, lilla barn. Vad vore livet utan dig?

-God morgon viskar jag tyst för att inte väcka storasyster, och hon sträcker upp sina små korviga armar mot mig och avfyrar det första av dagens tusen leenden.  Kroppen är varm och mjuk och när jag lyfter henne känner jag att hon har blivit tung. 10 kilo. Minst.

Tillsammans går vi upp och gör frukost. Storasyster sover vidare. Leverpastejsmörgås på hönökaka står på Alvas meny. Hon verkligen mular i sig den. Är så nöjd över att  kunna äta själv.

Vi skojar lite.
Pratar om dagens äventyr.

Idag längtar jag inte efter jobbet.

Morgonrundan avklarad.

Gick avsevärt bättre idag än i tisdags. Som natt och dag jämfört med i söndags. Idag kunde jag faktiskt jogga hela rundan. Om inte mina bowel movements hade fått mig att promenera sista biten från Hagkärrsvvägen och hem förståss.

Det är ett litet problem det där med magen. Jag kan inte sätta mig och kurta bakom en gran på Lidingö i september när tusentals joggare och åskådare tittar på. Och jag kan knappast springa en mil på helt fastande mage.

Hm.

idag...

...Mariefred. I morgon Mälis. Det gäller att solmaximera medans tid är. Nästa vecka kommer regnet.

Enligt kvällstidningarna är det Armagedon på gång. Lagom till makens semester. Men hurra va kul.

Skrytbilder från Röuvahåulet

Det var inget fel på stället där vi bodde. Det var extremt modernt och stylish.  Men byn och omgivningen i övrigt lämnade övrigt att önska om man säger så.

En dag tände byborna en brasa på en ödetomt ett stenkast (bokstavligt talat) från vår tomt.  Det var inget kooooonstigt alls enligt Richard -vår hyresvärd. -Så gör man i Södra Italien. Recycling har liksom inte nått hit så då tänder man på lite då och då.
-Ja men dåså, svarade vi. -Va mysigt.


Brandkåren kom och släkte lite halvhjärtat. Klockan ett tog de siesta. Och sen började det regna så då brydde man sig inte mer.  Det slutade med att brandman Sundling och brandman Buckhöj släckte med en slang från vår tomt. Helt galet.

The Butcher var byn främsta egenskap. Det var ett korv-paradis för min korv-fetishist till man. Vi hade iallafall tur med maten. Carpaccion var to die for och entrecoten likaså.

Kajsa simmar utan pufffar.

vår trädgård. 200 kvadrat kakel.

dagens lunch

kök och livingroom

Återigen. Inget fel på huset.

Semesterns pris

Två kilo upp.
Som förmodligen satt sig där jag själv sätter mig.

På ar-se-let alltså.

Idag blir det löpning. Det blev inte så mycket sådant i Italien. En runda alltsomallt. Det går inte att springa när det är hundra grader varmt. Det går helt enkelt inte.

Nu djävlar är det tokladdning som gäller. En måndag kvar till I-formloppet.

Skrytbilder från Toscana

SÅ fint. Sex personer och en bebis fick lätt rum. Tre sovrum med två bäddar i varje och en baby-cot in the master bedroom. Utan internet. Knappt ens mobiltäckning. På en kulle 500 meter över havet. 25 minuter till Siena. 40 minuter till San Gimignano. Under en timme till Florens.  Sjukt bra.

S J U K T bra.

vårt fina hus. Precis så som man tänker sig ett hus i Toscana.

Vår pool. Och typ 4000 kvadrat fruktträdgård. Det var PRIVAT om jag säger så. Fattar ni att det bara var vi som hade tillgång till allt det här? och om ni kikar till vänster i bild kan ni ana utsikten. Vi såg tornen i San Gimignano i kvällsol. Och en mijard hektar vinfält.

En av många ljumma kvällar på uteplatsen ovanför poolen

Kast med liten Kajsa. En olympisk gren vid nästa OS.

Återkommer med skrytbilder från Apulien.

ciao ciao

Hej hej!  Nu är vi hemma igen.
Med vykorten i väskan. De får vi skicka från Pershagen.
Det är tanken som räknas. 
I år har kajsa skrivit vykorten delvis själv. Hon övar och övar. Det blir snett och vint och stort och smått och framlänges och baklänges i en salig röra. Men hon är så stolt när hon lyckats plita ner Pus o karm Kajsa. 

Vi har haft en sanslös semester. En orgie i mat och dryck. Och laterier. Toscana var allt man kunde drömma om. Och Apulien visade sig vara Europas andra rövhål vid sidan om Rumänien.  I södra Italien har vi sett samhällets förfall i Camorrans spår. (Är det så det kommer att bli här i stan om inte Karin Götblad och hennes gäng kan peta hål på Södertäljenätverket?)

Men -resan dit och hem.
Jag säger det igen:

Ryan fucking Air.

Aldrig mer. Never in my life. Sen sitter jag där i september och flyger med Rajjan till Barcelona. Bara för att man kan flyga direkt. Och för det är så billigt. Det är ett helvete att vara snål. 

Jag har varit HELT internetbefriad i två veckor. Så nu skall jag ta mig en överdos fejsbok.
Återkommer med lite bilder från semestern.

Och,

1. Alva har tagit sina första steg.
2. Kajsa har lärt sig att simma (ja nästan i allafall. Hon är väl ingen Ian Thorpe direkt. hon är ju trots allt bara 4½)