Förmiddagen eskalerade dock innan lugnet lade sig.
Kajsa var utstationerad hos familjen G över dagen. Cilla och Totte, hoppborg och ponnyridning stod på programmet. Mamman skulle jobba.
När jag skulle åka och lämna Kajsa hos familjen G var min enda bilnyckel borta. Sprang runt som en galning och letade. Skällde på ungarna. Letade på alla möjliga och omöjliga ställen.
Ingen nyckel.
Tillslut fick Mange komma och hämta Kajsa istället.
Jag andades in och ut tio gånger och började leta mer systematiskt. Då slår det mig var nyckeln kan vara. Jag går dit.
Och där är den.
Var?
I vinkylen. Under några flaskor.
Hur den hamnat där?
Jag orkar inte berätta och ni orkar inte läsa.
Tack och lov.
Lillan sövdes.
Mamman fick jobba.
Sen blev mamman bjuden på middag hos familjen G.
 |
| (bilden snodd på fejjan av Linda. Eller av Mange, vet inte så noga egentligen. Lite suddig, mästerfotografen var inte så mästerlig just den här gången kanske.) |
Och efter fyra kräftor, ett fett revbenspjäll, ett glas Valpolicella och kaffe och massor med studsmattehoppande (ja, för K alltså, inte för mig. My studsmattehoppping day's are over if you know what I mean) åkte vi glada hem. Barnen slängdes in i duschen och tio i åtta sov ungarna på söta örat.
Kvällen avslutades med ett glas vitt i soffan för mamman. Framför "Tack för musiken" med Eva Dahlgren. Älskar Eva Dahlgren. Älskar, älskar,älskar.
Sensmoral.
Även den djävligaste morgon kan avslutas med en trevlig kväll. Om man bara blir bjuden på middag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar