Frukost på Varvsvägen 14

Eftersom jag försöker att inte äta några större mängder kolhydrater så vill jag inte äta smörgåsar på morgnarna. Jag vill äta ägg.

Men det slutar alltid med att jag äter barnens frukost för barnen har ätit upp min.
När barnen ätit halva sin frukost upptäcker de att jag äter något annat än vad de gör. Då blir det ett satans liv. Helt plötsligt är det huggsexa om min mat.

Värst är lilla. Hon V R Å L A R rakt ut till hon får lägga vantarna på mina ägg.  Stora är lite mer subtil i sitt gnällande. Hon säger -snälla mamma kan jag också få ägg, sexton gånger i rad istället.

När frukost-kaoset är över  har jag  -eftersom jag alltid är svinhungrig på morgonen -petat i mig två halvätna tekakor med söt leverpastej och en halv tallrik fil med havrepuffar.

Och barnen har ätit tre fyra ägg.

Men då säger vän av ordning: -Ge ungarna ägg från början då. Så slipper du gnället.
JO. Men om jag serverar ägg till oss allihopa då äts de inte upp. För då är det inte intressant längre. Då vill man helt plötsligt ha leverpastejsmörgås.  Och fil. Och det är inget hotell det här. Jag kan inte göra värsta buffén varje morgon. Det vägrar jag.

När pappan äter frukost med barnen blir det inte så här.  Patrik säger bara -nu äter ni ert och jag äter mitt och så är det bra med det, med myndig stämma och så är det klart.

Varför?
Jag är degraderad till att vara en serviceinrättning. En tvättomat med tillhörande servering och städfirma. Öppen twenty-four-seven.

Måste. Återta. Makten.