jogging-förvirring.

Igår gav jag mig ut.  I mina nya fina gympaskor. Köpta i USA för 3 ½ år sedan.  Ni hajjar alltså hur länge sedan det var jag var ute och joggade.  Min kondis är usel. Men nu skall det bli ändring på det. Tur att jag har bloggen.  Nu kan jag liksom inte smita undan. Kondisen skall bli bättre.  Jag skall springa vårruset i Stockholm onsden den 25  maj.  Det är 5 km. Och det skall jag då orka jogga runt är tanken.

Hursomhelst. Tanken var att jag ville springa Pershagen runt. ( nåja, jogga och powerwalka är kanske en bättre beskrivning av det hela, men i alla fall) 

Jag kom till skogstigen bort mot Torpa. Tänkte springa bort dit och upp till Syd. Men då fegade jag ur. Vågade inte springa genom skogen.

Fan.

Är det farligt att springa den vägen? Är jag larvig som är rädd för att bli överfallen i en buske?
Rädslan resulterade i att jag planlöst och förvirrat snubblade runt på villagatorna utan struktur. Har ingen aning om hur långt jag sprang. 40 minuter var jag ute.

Alla ni joggande pershagen mammor,  hur ser era rundor ut?  Jag skulle gärna se en tvåkm-runda som jag kan ta två varv och så småning om tre. Eller en trekm-runda.  Tips mottages tacksamt.
Hur vet man hur långt man sprungit? Har ingen Iphone med inbyggd Gps. Bör man skaffa det kanske? Stegräknare?

Jag har iallafall världens bästa Asic-skor.

Känner mig lite mör i dag. Stum i benen. Men oj vad skönt det var. OJ vad skönt det var.   Bara jag och Robyn i trasiga lurar. ( i morgon tar jag Kajsas lurar, de är mycket bättre)
Själv.  Ingen som pockar på min uppmärksamhet.

 Jag och mina andetag.