Deras slogan bådar gott. Och Thai Airways är verkligen ett bra sätt att ta sig genom luftrummet en sisådär tretusen mil eller vad det nu kan vara till Asiens svar på Mallorca. Flygvärdinnorna är trevliga och servicenivån är hög. Det är rent och fräscht. Barnvänligt. Tillochmed maten är god på Thai. Vilket är ett plus.
Nu lyckades väl inte Thai leva upp till sin slogan helt just den här gången.
Vi flög på eftermiddagen torsdagen innan jul. Familjen Sundling alias familjen Taikon och våra kompisar Pelle,Sussi och Frida. Planet var smockfullt. Alla möjliga typer av människor. Barnfamiljer, pensionärer, backpackare. De flesta med slutdestination Phuket eller Krabi.
Med ombord var även Jimmy, Conny, Ronny och Benny från Hägerstens Bil och Plåt på väg till Pattaya -eller till Patti- som de själva valde att kalla stan.
Det var ett gäng grabbar, sex sju stycken som höll låda högt och ljudligt hela vägen ner. Halva gänget satt på stolsraden snett framför oss. Fulla som sprutor blev de. Snubblade runt. Låtsasbråkade med varandra.
Att inte personalen kunde stoppa deras krökande är en gåta. Det blev väldigt märklig och orolig stämning ombord.
En av lirarna vände sig om och började prata med Pelle:
- höhöhö det är jävligt trevligt i Patti. Haru varit där?
- eh, nä, vi skall till Koh Chang. Sola och bada, äta god mat vetdu.
- aha, nä, för Patti är jääävligt trevligt annars. Skitmycket svenskar, det är bra så man har några att snacka med. hö hö hö. Och sen jäääävligt många snygga brudar. Du hajjar va ja menar va? hö hö hö.
??
Allvarligt. Vad fan säger karln?
Vilken idiot.
En skam för hela det manliga släktet.
En vårta i röven på Sveriges befolkning.
En av stollarna kom fram till mig och sluddrade. Mina försvarsmekanismer slog på adrenalinet och alla kroppens svettlökar samtidigt. Vad skulle ske nu?
- faan vilken söt unge. Dom är så coola när dom är så där små. Kan jag få hålla honom? Sa stollen och satte sig ner på huk bredvid mig.
- Skulle inte tro det, du är typ ett helrör för full för att hålla i en bebis, muttrade jag irriterat till svar.
-Va saru? Jag hör så djävla illa.
-Hon är lite rädd för stora killar med svarta kepsar så det är ingen bra idé! Vrålade jag rakt in i hans öra.
-okej då va synd. Stollen reste sig och vinglade iväg.
När vi klev av på Bangkoks flygplats stod polisen och väntade. Eskorterade dem till passkontrollen. Jag är förvånad att de blev insläppta överhuvudtaget. Så packade var de.
Senare under semestern träffar vi en svensk som känner en pilot på Thai. Piloten hade berättat att linjen Stockholm-Bangkok var den värsta linjen att flyga på. What so ever. Det är linjen där det sups mest, där gästerna är mest otrevliga och mest oförskämda. Kabinpersonalen verkligen avskyr den rutten.
Jag förstår dem. Om varje rutt har med sig ett liknande gäng som det vi träffade på. Fy fan vilket pack.
Det är läge för att byta nationalitet.
Tror tillochmed att jag föredrar att vara Tysk.
Man blir så förvånad över vilka människor det finns. Hur fungerar de? Vaknar de måndag morgon, minns flygresan och tänker att "Ja, det där gick ju bra"? Eller är det något litet som gnager dem men som kan dämpas med en paraplydrink och en barflicka till? Eller tänker de att de var jävligt fräna på flyget och funderar på hur alla andra kan vara så inbundna och tråkiga. Varför inte släppa loss lite?
SvaraRaderaTyvärr lutar jag åt det senare...
//Linda
haha, jag läste det hela och tänkte att det var ju inte så farligt när jag åkte med familjen, men så kom jag på att vi åkte ju München -Bangkok och dessutom är vi tyskar... (nåja, nästan sant, en stackars make är ju helsvensk)
SvaraRaderaDet låter som er resa har varit bra! Ha ett fortsatt bra år och tack för en trevlig blogg!