FÖRLÅT

Förra inlägget skrev jag under the influense of hunger. Jag blir lätt lite grinig när blodsockret dippar.

Nu är jag mätt. Och något mer nyanserad.
Givetvis är det inte mig det är synd om. Patrik håller på att bli vansinnig för att han aldrig får vara frisk. Eller slippa ha ont. Han gör just nu vad som helst för att bryta kräftgången. Har tillochmed köpt vitaminer.


Kan dock inte hjälpa att det ibland blir det lite för mycket för mamman.
För att inte bryta ihop måste hon få spy lite galla.
Rakt ut i cyberrymden.