Mora Trist

Förlåt. Mora Träsk heter dom såklart. I kväll har vi varit på Täljehallen på konsert. I bilen hem sa John och Kajsa att jo, det var ganska kul. Och visst hade dom kul. Jättekul. Men det kunde varit roligare.

Mora Träsk kändes lite gamla och trötta. Och det måste dom vara för dom har hållt på och kört samma repertoar ända sen jag var liten. Vilket är i runda slängar trettio-trettiofem år. Jag har aldrig varit på någon av deras shower tidigare, men jag har inbillat mig att själva poängen med Mora Träsk är att barnen skall dansa och freaka loss till knasiga låtar. Att dom får härja. Vilken överraskning vi fick när det visade sig att de barn som stod upp och dansade, blev anmodade att sätta sig ner, för dom störde artisterna.

What the hell? 

Ett stackars barn som gick innanför den vita tejpen framför scenen fick sig en åthutning av sångaren. Den vita tejpen var istället för kravallstaket. Och det stackars barnet fattade inte det.

Var dom oroliga för att han skulle komma upp på scenen och  göra en Stage Dive ut över publiken?
Eller var dom rädda för att bli överfallna?

Jag vet inte.

Mamman tog sitt barn och gick. Hon blev skitförbannad. Det förstår jag.

Dom hade tillochmed personal som gick runt och bad barnen sätta sig om dom stod upp och dansade.  Barnen fick bara stå när dom blev tillsagda att stå. Annars skulle dom sitta och göra armrörelser. Publiken bestod av barn mellan tre och fem år. Några yngre och några äldre. Och deras föräldrar. Inga långbenta pubertalt skräniga tonåringar direkt.

Nej, det är nog dags för Mora Träsk att lämna över stafettpinnen till Mojje eller Nicke och Nilla eller några andra yngre förmågor. Till några som faktiskt gillar barn som gör det barn gör när dom hör musik. Dvs rör sig.

Tack till Ulrika som kom med förslaget, och tack Frida för skjutsen. Och tack även till Sofia, Daniel och alla barn för trevligt sällskap. Gärna fler arrangemang!   Men helst inte Mora träsk. Det tror jag vi alla var överens om.