...senast tjejer. Mina underbara, vackra, inspirerande,kloka väninnor.
Ni berikar mej.
Utan er vore jag fattig.
Att vi provar vin när vi träffas är givetvis trevligt. Men egentligen bara en förevändning att få träffas utan män och barn. Att få vända ut och in på oss själva och bara mötas. Prata, garva, gråta och skapa minnen.
Att klockan ringde (läs Kajsa) klockan sju på lördag morgonen var väl inte helt skönt. Men. Det var bara att gå upp. Hjälte på natten -hjälte på dan. När klockan var kvart i nio på kvällen slocknade jag. Ovaggad. Sov utan att avbrott till halv nio på söndagen. Tyvärr hade kajsa ingen koll på morsdag. Men vad gör det. När solen skiner och huset skall målas om. Yippie.
Tack Mia för i fredags! Och tack detsamma för de fina orden. Du berikar mig också. Vi vintanter måste alltid fortsätta att träffas så här. Tills vi blir hundra år minst. Just nu är jag är skitnöjd med att veta att vi ses snart igen, jättesnart. Kram. Fnuler.
SvaraRadera