Påskkärringar...

... var det gott om på förskolan idag. 

Jag är så blödig. Nuförtiden innebär skolavslutningar, luciatåg och påskkärringar en ren gråt-bonanza för mig. Åh. Jag  har förvandlats till en tant. När hände det?

Började darra på läppen när jag sa adjö till Kajsa idag. Eftersom det var andra föräldrar där försökte jag å det grövsta att förhindra trårarna från att komma. Men det gick inte.  Det var bara helt omöjligt att inte bli rörd när Ellen, Wilma, Klara och Kajsa, alla iförda full påskkärringmundering,  i kör vrålade HEEEEEEJDÅÅÅÅKAJSASMAMMA så fönsterrutorna skallrade samtidigt som de skickade slängpussar till lilla A i vagnen.  (för lång mening. sorry orkar inte redigera den.)

Jag dör vilka goa ungar. 

Tänk vad lätt man glömmer den där frukostkonflikten. Ett leende, en glad unge (eller i det här fallet fyra glada ungar), sen är lyckan gjord.