Onsdagmorgon

Vaknar tidigt av regn trummande på fönstret. Lyssnar på hur det avtar för att sedan sluta helt. Tänker att det blir en långpromenad i dag i allafall.

Maken har smygit iväg redan. I det stora sänghavet ligger lilla på min vänstra sida snuttandes lite på tutten. Stora på andra sidan ljudligt snarkandes. Undrar om hon har fel på polyperna?Eller är det sköna ryggläget, den blottade strupen som gör att hon låter som en hel karl? Jag vill alltid ligga här. Vill vara navet. I en enda röra av armar, ben och djupa andetag. Vill vara den dom litar på och tyr sig till. I evighet. Amen.