Intet ont anandes på väg till BVC..

Inget regn betyder promenad till stan de dagar vi måste in till BVC. Idag var en sån dag. Alva skulle få sina två tremånaderssprutor. En coctail mot rödahund och hepatit och gud vet allt, och en mot pneumoko. pnume. Penuemo. Äsch. Mot öroninflammation och halsfluss. Samma som pensionärerna får, men dom får det mot lunginflammation.

Innan vi tog sprutan var Alva glad som en lärka och flirtade hej vilt med andra mammor och bebisar. Fullständigt ovetandes om vad som komma skulle. Jag kände mig som djävulens advokat, i grym maskopi med vår BVC-syrra. Efter första sprutan skrek ungen i högan sky och när spruta nr två plockades fram, då glodde Alva så surt på mig som hon aldrig tidigare gjort. Oj djäklar vilket liv det blev. Sen somnade hon. Och sover än, två timmar senare.

Minns när K tog sin första spruta. Då sov hon sex timmar i sträck natten efter. Det var nästan så att vi ville gå tillbaka och få en spruta till någon vecka senare. En repris på det så blir mamman mer än nöjd.