Nytt lågvattenmärke..

i mitt föräldraskap.

Trodde inte att det skulle gå att komma lägre än när jag låste in K i bilen med nycklar och allt en vår för typ tre år sedan.

Men det gick.


I lördagseftermiddag håller jag och Kajsa på att packa inför kvällens event. Pyjamasparty hos Vendela. Oj alla dessa beslut, vilken pyjamas skall man välja och ja da ja da ja da. Under tiden springer Alva omkring och rotar i allsköns lådor som hon brukar.

Efter en stund av tystnad kommer hon glad i hågen fram till mig och knackar mig på ryggen. Säger Ta Ta -vilket betyder varsågod.

Jag vänder mig om för att se vad hon vill ge mig och får se en blodig unge med en sax i handen.

Neeeeeeeeej!!!!

Det är blod överallt.
På händerna.
I ansiktet
På kläderna.

Jag vrålar till Kajsa att hon skall hämta papper och trasor. Hämta plåster. Hämta napp. Kajsa är så duktig och tjänstvillig.

 Jag försöker lokalisera var ungen har klippt sig. Efter en stunds torkande ser jag att det är ett fint litet klippt "v" i vänster långfingertopp.  Det blöder, ja S A T A N vad det blöder. Men ungen är mest förbannad att att jag försöker sätta fast ett plåster.

Hursomhelst.
Efter mycket om och men har ungen ett långfinger i paket, rena kläder och det är frid och fröjd. Vendela bor bakom sjukhuset så jag tänker att om det blöder igenom kan vi alltid åka direkt till sjukan. Men det blöder inte igenom. Och ungen är pigg och glad. Så vi stannar och har trevligt och sen åker vi hem.

Tyvärr började det blöda igen när jag hon badade badkar i gårkväll. Så det kanske hade varit läge för ett besök på akuten i allafall.  Får se när jag byter plåster i morgon efter simskolan, börjar det då blöda igen så ringer jag barnakuten. Då kanske vi är tvugna att sätta ett litet stygn. Eller lite redig tejp.

Joråsåatte....
Nu kan jag nog inte sjunka så mycket lägre.