Vissa dagar är hopplösa.
Man gör bara samma samma samma hela tiden.
Och ingen är nöjd.
Vakna
frukost
klä
plocka
dagis
hem
plocka
städa
fixa
dona
dagis
parklek
hem
leka
plocka
middag
bada
natta
plocka
plums ner i soffan
somna
vakna
och så börjar vi om från början.
Är det konstigt att man längtar bort nångång?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar