Tar en låång härlig dusch. Passar på att raka benen. Sträcker på mig, det drar och svider lite i musklerna. Känner mig lite stel efter joggingturen och efterföljande alltför korta stretching.
-Nästa gång måste jag stretcha ordentligt. Var inte så satans ivrig jämt, muttrar jag irriterat för mig själv.
Efteråt går jag in i det dunkla sovrummet där den söta doften av sovande barn ligger tung. I spjälsängen står Alva och tittar på mig med sömniga ögon. Alldeles tyst.
Lilla tuttan. Du älskade lilla, lilla barn. Vad vore livet utan dig?
-God morgon viskar jag tyst för att inte väcka storasyster, och hon sträcker upp sina små korviga armar mot mig och avfyrar det första av dagens tusen leenden. Kroppen är varm och mjuk och när jag lyfter henne känner jag att hon har blivit tung. 10 kilo. Minst.
Tillsammans går vi upp och gör frukost. Storasyster sover vidare. Leverpastejsmörgås på hönökaka står på Alvas meny. Hon verkligen mular i sig den. Är så nöjd över att kunna äta själv.
Vi skojar lite.
Pratar om dagens äventyr.
Idag längtar jag inte efter jobbet.
Som en liten novell i all sin härliga enkelhet!
SvaraRadera//Linda