börjar ta form.
Och i år innehåller semestern ingen båt. Den är fortfarande tillsalu. KOM IGEN, är det INGEN som har ett behov av en jättesnabbjättestorjättesnygg-motorbåt? Det är prutmån på den, jag lovar!
Oavsett om den säljs nu innan sommaren eller inte så kommer vi inte att sjösätta. Jag orkar inte vara på sjön med en ettåring.
Istället åker vi till Italien vid midsommar. Två veckor med familjen Buckhöj. Sen jobbar P en vecka. Då får vi se vad jag hittar på. Sen har vi fyra veckor tillsammans som vi har tänkt att fylla med sol, bad och mys med familjen. Skåne och Roasjö. En övernattning utan barn i Köpenhamn står också på programmet.
Nu handlar det om njut-maximering.
Njuta av att barnen är små.
Njuta av (förmodligen) den sista långlediga sommaren tillsammans.
Njuta av att rå om varandra.
Kajsa är ledig sju veckor från förskolan. Och i höst börjar hon sitt sista år på Skogsdungen. Efter årsskiftet börjar lilla A sitt första på samma förskola. Shit vad tiden går fort.
Måste öva på att leva i nuet.
Varför är det så satans svårt att bara vara närvarande i den dagen som är?
Andas.
In och Ut.
Lev.
Det sjukaste tycker jag är att ju mer mysiga saker man planerar in under sin ledighet, desto mer stressad blir jag. För då finns det ju ingen tid över till att bara vara. Men om man bara är blir man stressad över att man låter tiden bara rinna ut. Hur man än vänder sig... Eller hur var det?
SvaraRadera//Linda