Känner mig lite deppig. Trots att det är sommar börjar jag bli utled av att gå hemma i geggan. Det är liksom kräftgång i tvättstugan och med dammsugaren. Hur mycket jag än håller på så är det lika smuligt och tvätthögarna är lika höga. Känns som Groundhog day varje morgon. Samma, samma, samma.
Tillsaken hör att Alva är inne i en frustrerad period. Hon är så redo att börja gå. Men vågar inte släppa taget. Jag går och går och går tills min rygg bryts itu och jag sätter henne ner. Då blir hon arg och vrålar.
I förrgår hade jag ett möte med min chef. Vecka 33, 34 och 35 skall jag jobba! Jag går in och är på jobbet tis-tors mellan 9-15. Övrig tid arbetar jag hemma. Jag skall producera nov-jan numret av Delibar och höstens dryckesprislista. Det är mitt ordinarie jobb, min vikarie skall ha lite extralång semester, därav behovet av mig.
Det skall bli jättekul. Det blir nog satan så mycket jobb på kvällarna och på helgerna för att jag skall hinna klart, men det gör inget. Jag älskar att arbeta mot dead-lines. Mormor är engagerad som barnvakt v 33 och 35. Nu skall jag bara försöka trixa upp farmor så får hon ta vecka 34.
Drömmer våta drömmar om att sitta på kontoret i icke-nerkladdade-kläder. Få äta lunch i fred. Jösses. Vilken lyx. Nu blev jag genast på bättre humör.
Härligt att komma ut i arbetslivet igen! Visst är deadlines det bästa, man får värsta kicken!
SvaraRaderaI know the feeling om gegga! Så skönt med någon som vågar säga att det inte BARA är ett romantiskt skimmer över föräldraledighet och att arbetslivet också har sina fördelar. Jag skulle tom kunna tänka mig ett barn till om jag bara slapp vara mammaledig. (nu kommer väl soc och tar mina barn snart som säger så)
Hoppas inte att mitt tjat om luncher i bloggen spär på det hela, jag måste blogga om lunch för jag har inget annat att säga!
Kram på dig!
Tack Sofia.Ditt "tjat" om luncher får mig verkligen att drömma :-) Vilket är härligt. Det är en sak att vara hemma i början. När man är så sjukligt nyförälskad i sin bebis och den mest sover sött. Nu ställer hon lite högre krav om man säger så. Men Men, som alla säger, tiden går fort. Snart är man inne i dagissvängen och då gnäller jag väl om det. Varför är det så helveterssvårt att bara vara nöjd??
SvaraRaderakram