En plats på jorden

Har varit på Mörkö på sommarfest lördag och söndag.  I det vackraste av hus. 

Tur att i dag inte var igår, för då hade det inte varit lika roligt för gubbarna att fiska. Eller för gummorna och barnen att picnicka.

Efter att ha skrattat gott men ändå något ihåligt åt det könsstereotypa i meningarna ovanför konstaterade vi kvinnor att våra män i allafall skulle laga middagen på lördagkvällen. Det skulle inte vi göra. 

I huset på Mörkö spenderade vi så gott som halva förra sommaren. Tillsammans med finaste vännerna.
Jag hoppas vi får anledning att återvända fler gånger, för behagligare plats får man leta efter.

Det var en märklig känsla att komma tillbaka. Tillbaka till huset där min kropp så väl förberedde sig på förlossningen av Alva Margareta, den där sista av fjolårets riktigt varma dagar.

Min fasta övertygelse är att lugnet, friden och den makalösa känslan av harmoni som råder i Egilsvik gjorde att sjukhusvistelsen efter födelsen blev minimal för mig och Alva.
Urkvinnan i mig fick ro att sköta sig själv.

Det känns som igår.
Och nu håller hon på att få sin fjärde tand.