Gröna fingrar?

Skulle inte tro det. Inte jag.
Har en jättefin trädgårdsbok. Den läser jag i ibland. Men har konstaterat att den är way out of my league.

Drömmer om ett växthus. Där jag påtar. Och odlar mina tomater. Och gurka. Och luktärt. Vet att det aldrig kommer att hända. Är för otålig. Och o-nogrann. Det skulle liksom aldrig bli bra.  Jag skulle börja ljuga. Åka till Ica Maxi och köpa basilika och låtsas för allt och alla att det är min egen. 

Det enda jag egentligen vill ha är en gräsmatta man inte behöver skämmas över. Och en och annan liten perenn. Sen är jag nöjd. Men som vår trädgård är beskaffad, med 38 trappsteg upp och sen en ytterligare en backe upp på baksidan är just gräsmatteskötsel en något nedprioriterad uppgift.  Patrik har alltid massor med annat att göra. Och jag orkar inte rent fysiskt att själv släpa upp en vertikalskärare och jord och gödsel och allt annat som behövs. 

Undrar om man kan ringa tv4? Jag har en ny programidé -arga trädgårdsmästaren.  Han kan gärna få komma hem till oss och skälla. Och gräva.  Jag kan bjuda på att vi har Pershagens fulaste gräsmatta. 

Stackars grannar. De skäms. (Vi har några extreeeemt tjusiga gräsmattor alldeles nästgårds.) De tycker nog att såna som vi skall bo i lägenhet.

En sak har iallafall svärmor lärt mig. "Klipp rosorna när björken har musöron"  Så det skall jag göra idag. Och be om ett under - att det skulle börja växa lite gräs i gräsmattan i år.