Alva Margareta. 9 månader

Tiden går.
Min lilla lilla gosebebis rusar fram mot sin ettårsdag.  Om tre månader fyller hon ett år. Helt obegripligt. En go och glad tjej som är fantastiskt olik sin syster på många sätt.

Numera gillar hon inte mos. Vill äta plockmat själv. Vilket är ett litet elände ur fler synpunkter. Kladdigt. Och jag har egentligen ingen aning om hur mycket som faktiskt hamnar i magen.

Äter här revbenspjäll.
-Om det är bra för en bebis?
Vet ej, hon gillar't i alla fall

Hon reser sig mot allt. Vill gå. Min rygg kroknar.  Hon kommer att gå före sin första födelsedag är jag rädd. Utveckling är kul. Men med lillan vill man att allt skall gå så sakta som möjligt.

Kan du inte bara vara en söt liten kryp-bebis ett tag till?

Hon kryper snabbt som en liten vessla. Man ser lilla söta rumpan runda fotöljer och soffor på jakt efter fjärrkontroller och mobiltelefoner. Hur kommer det sig att det är just de prylarna som är roligast?

Nätterna funkar ok. Hon är fantastiskt lätt att lägga. Likt Pavlovs Hundar nickar hon till så fort hon fattar att det är dags att sova.  Efter en flaska välling tar jag med henne till sovrummet, vyssjar och vaggar i famnen i någon minut. Sen droppar jag ner henne i sängen, lägger på täcket och går ut. Over and Out. 

Lite skillnad från hur det var med Kajsa, där nattningarna först nu fungerar.  Med henne kunde nattningen ta timmar.

Nätterna fortlöper oftast bra, någon napp som måste petas in bara mellan varven. Lite välling någon gång mellan 2-4.  Sen är det uppstigning klockan sex. Vilket man kan ha lite synpunkter på förståss.  Hade såklat hellre velat att det var ca halvsju-sju. Den där timmen på morgonen betyder rätt mycket. Men men. Sovmorgnar kommer vi få snart få en masse .  Om tiden fortsätter att gå så fort som den gör nu, kommer mina små flickor ta studenten innan jag hinner säga flasklock. Så det är bara att bita ihop.

Och dricka lite mera kaffe.