Fastnade framför Mammut i går kväll.
Fick mig att fundera.
Ger vi varrandra tillräckligt med tid?
Tillräckligt med kärlek?
Prioriterar vi rätt?
Har en vän som tatuerat in "det viktigaste först" spegelvänt över hjärtat. När han ser sig själv i spegeln varje morgon möts han av budskapet som han byggt sitt liv kring. Så klokt.
Sätter jag det viktigaste först?
Ärligt? Inte i alla lägen.
Måste hitta lösningen.
Har en vän som har levt "Mammut". Då är det lätt att jämföra sig och känna att ja, vi prioriterar nog rätt i alla fall.
SvaraRaderaFast helst skulle man ju leva på en liten gård, vara självförsörjande och vara tillsammans alla jämt.
Undrar bara om man inte skulle börja sakna sig själv då?
//Linda