Kära söta lilla Japan.
Som jag älskade dig på Turingekors-tiden.
Söndagarna med Minako och en soffa för två på Villagatan glömmer jag aldrig.
Men det är över nu.
Nu gör jag slut.
*Trött slarv-slafs servitris i munkjacka.
*Sushi som legat i kylen. Riset skall vara ljummet. Inte kallt.
*Inget skötbord.
Stackars Alva. Och stackars oss och de runt i kring som fick en svag nyans av brunt i dofterna kring vårt bord.
Näe. Tacka vet jag Arga tanten.
Visserligen blir man utskälld var gång man är där. Men det hon gör, det gör hon ordentligt.
Inga halvmesyrer.
Tack Märy för sällskapet. It was a pleasure. As always.
Och näe. Alva sov givetvis inte.
Trist när något som varit bra går i graven. Håller med har oxå blivit besviken framförallt på serverings personalen. Var hittar han dem?
SvaraRaderaLotta; Det kan man verkligen undra. Under en sten? ;-)
SvaraRaderaDet blir ju som det blir när kockarna är gamla slashasbekanta till mig från gymnasiet. Känns som att de fick gå som lärling där i brist på bättre... Som sagt - Arga tanten rules. Och hon har faktiskt ett hjärta av guld. Du anar inte vilken fin present jag fick av henne när Vendela kom. Då springer jag gärna och köper avocado åt henne medan jag väntar. Eller svarar i telefon. Eller tar disken...
SvaraRadera//Linda
Kauro är K Ä R i Patrik sen hon gav hennes barnbarn jobb på ASTRA. Alltid extra rullar i lådan :-)
SvaraRadera