En kvinna är död. Och det var hennes man som gjorde det. Eller i allafall misstänker man att han låg bakom det.
Hur kommer det sig att den radar vi kvinnor har för att upptäcka faror för våra barn, inte fungerar när det gäller oss själva? Gång på gång faller vi kvinnor pladask för män som är nothing but truble. Medans vi kan lukta oss till en potentiell olycksplats för våra barn på mils avstånd.
Jag fattar det inte.
För att ni är livrädda för att framstå som fördomsfulla?
SvaraRaderaVi män ser vilka de är. Men vi vågar också lita på våra instinkter.
Den som är våldsam mot andra kommer även att vara våldsam mot dig, tro inget annat! Du kan inte hjälpa en våldsverkare att bli en bra människa.
Jag vet vad jag pratar om. Har en släkting som har misshandlats rejält av sin sambo. Jag såg direkt när jag träffade honom att det var en dålig person.
Ni måste avprogrammera er själva. Få bort det som ni itutats i skolan - att man inte kan se på utsidan hurdan en människa är. Jag menar inte bara utseende utan även kroppsspråk, ögonspråk, gester och handlingar i det lilla. Det går att se.
Rädda er själva och framstå som fördomsfulla, eller hamna blåslagen på akuten (i bästa fall)!
Hej Anonym.
SvaraRaderaJag antar att du har rätt. Det finns något djupt rotat hos (vissa) kvinnor att vi skall hjälpa. Ser vi någon med problem vill vi vara den räddande ängeln. "Hora och Madonna"-stämpeln är inte bara männen som sätter på oss, det gör vi även själva i viss utsträckning.
Allt för ofta råkar den vårdande ömmande kvinnan illa ut när hon bara försökt att hjälpa. Vi måste sluta med det.