Eller skall vi också flytta? Vi velar. Står i valet och kvalet. Lämna min barndomstad som mår så dåligt. Eller bo kvar. Härda ut. Det kan väl inte bli värre? Staden måste väl kunna resa sig upp och bli hel någon gång? Eller är det försent?
Jag lever gärna mångkulturellt. Finndjävlar, Svennebananer och Blattar i en salig röra. Inte gör det mig nåt.
Så länge vi kan göra det fridsamt.
Vill inte hamna i skottgluggen mellan olika Syroyoyo-gäng.
Har tröttnat på nerkissade hissar och fulla gubbar på parkbänkar.
Vill att resurserna även skall räcka till mina barn. Som det är nu går så otroligt mycket resurser åt till de som har extra behov. De som tillhör det vi kallar socialgrupp 3. Vilket är rätt såklart. Men det är inte så kul alla gånger.
Alla står vi oss själva närmast. Jag vill så klart det bästa för Kajsa och Alva. Men vet jag egentligen vad som är bäst? Och hur vet jag att vi inte hamnar ur askan i elden dit vi eventuellt flyttar? Var man än bor finns ett Tensta, Skärholmen eller Ronna i närheten, områden med hög andel utslagning och kriminalitet. Hur skyddar vi barnen mot det? Mot verkligheten? Kanske är det bättre att stanna och kämpa? Försöka vara delaktig istället?
Ena dagen är jag för. Nästa dag är jag emot.
Om vi bor kvar skulle jag vilja bo här. Tycker nästan att det luktar lite pepparkakor om det här huset. Konstigt. Eller?
Det där låter som mina tankar. Inte alls lätt att veta vad skom kommer att bli bäst.
SvaraRaderaJag känner mig inte speciellt orolig så länge barnen är små. Och även om skolan här har den lägsta skolpengen i stan så är jag ändå nöjd med skolan så här långt. Och så länge barnen håller sig här ute så känns det tryggt. Och jag trivs ju här, i vår lilla del av staden.
Men så kommer tankarna på flytt. Trosa eller Mariefred är till och från heta kandidater. Men vill jag? Och vad säger att det blir bättre?
Kanske kan vår stad repa sig och resa sig...
Anna, precis. Vi har också kikat på Mariefred, Nykvarn och Trosa. Men då har vi risken med ungdomar som knarkar för att dom är så fruktansvärt uttråkade i stället. Och i små samhällen kryllar det av bigotta människor som inte tål något som är annorlunda.
SvaraRaderaVad är bäst? Vad är rätt? Hur blir det i framtiden? Blir GALEN av dessa tankar.
Precis det som vi oxå tampas med. Helst vill jag bo här men inte till vilket pris som helst! Vi funderar på Ekerö eller Värmdö. Men vi känner ju INGEN där så tänk om det man genomför projektet och ångrar sig?!
SvaraRaderaMåste bara flika in, Mariefredsbo som jag är, sen snart fem år tillbaka. Bodde tidigare i S-tälje och är född och uppvuxen där. Vi hade samma tankar som ni; Trosa, Mariefred. Men vi hade bestämt oss.
SvaraRaderaJag saknade friheten att kunna löpträna sgs varsom helst, röra mig fritt när det är mörkt, ge barnen en bra skolmiljö mm.
Visst finns det i S-tälje, till viss del, också men här är det bara en annan miljö; svårt att sätta konkreta ord på det. Många inflyttade i kombination med gamla Mariefredsbor ger en bra balans. Inte många bittra, insnöade Mariefredsbor. Här hälsar man på varandra när man går på gångvägen; underbart.
Kan bara varmt rekommendera det. Varje dag påminner jag mig själv om att det är så harmoniskt här, miljön, privata skolan, vänligheten mm.
Men visst, det kan kännas som ett stort steg att ta!
Christina: Det låter helt underbart. Jag vill verkligen ha det så som du säger. Jag tror också att Mariefred är bättre än Trosa ur "inskränkthesynpunkt" Men sen måste man även ha arbetsmarknaden i åtanke också. Hur långt orkar man pendla när man har små barn? Hur säker är man på det jobb man har? Det är så svårt att veta.
SvaraRaderaSå sant. Jobbet måste harmonisera med familjen, dvs avståndet får inte vara för stort eller meckigt. Flertalet jobbar i Stockholm och kommunikationerna kommer utökas med tiden.
SvaraRaderaMarie och Hasse har flyttat hit och jag anar att de trivs bra.
Skolan som min dotter går i är helt otrolig. Kika gärna in på www.gripsholmsskolan.se
Där lär de sig att uppföra sig; barnen står på led och tar läraren i handen, tittar dem i ögonen och säger go morron...bara en sån sak. En bagatell men ack så viktig. Börjar med engelska (leker fram det) redan nu - varför inte?
Jag har faktiskt inte ngt negativt att säga.
Det är som natt och dag när jag jämför de olika orterna. Idag, när jag kör in i S-tälje, så förstår jag verkligen att vi gjorde rätt!
Ack så svårt!
SvaraRaderaMen så tänker jag att inte fan har ungarna högre betyg i Järna, Nykvarn och Gnesta. Och vad har de att göra på kvällarna? Jo, man dricker - I know by experience! Och in mot Stockholm kommer prestationsångesten, märkeshysterin, betygshetsen och storstadsstressen.
I Trosa lappsjukan och otillgängligheten.
Och i Södertälje får de en flaska i huvudet och blir kallade svennefittor så fort de går ut. Eller nåt.
Jag tror världen kommer att te sig lika farlig var man än bor.
Så länge man inte köper ett torp på landet och skaffar ungarna varsin ponny och ett får. Fast då blir de ju töntar...
//Linda