Mads, du har fel.

Det är inte dagarna man minns som är livet. Det är alla andra dagarna som är det. Dagarna som är fulla av allt vad livspusslet innebär. Det är vardagen, den vackra, vanliga, gråa, som är livet.
Dagarna man minns är bara grädden på moset. 

Jag vill inte känna att vardagen inte är värt något. För det är den. Det är under vardagarna som våra barn utvecklas och växer. Det är då som vi trötta kan se våra älskade i ögonen och känna ja, jag valde rätt. Det är du och jag. For better and for worse.

Och det är under vardagarna som vi kan fatta besluten som förändrar våra liv.


Jag har urkasst minne. Kommer inte alls i håg detaljer från semestrar jag haft bara för ett par år sedan om jag inte dokumenterat. Om jag bara skulle leva för de dagar jag minns, skulle mitt liv kännas tunnt, kort och meningslöst.