...och två steg tillbaka..
Inatt kom Kajsa självmant in till oss. Patrik eller jag behövde inte hämta en vrålande unge från barnkammaren klockan två som vi brukar. Nejdå, istället kom hon trippande på små tår. Utan ett ljud kröp hon upp i sängen och gled ner mellan våra lakan. Knappt märkbart.
Hurra. Prisa gudarna. Låt detta vara beständigt.
Men.
För att hålla summan av de nattliga djävligheterna konstant, passade Alva på att röra om i sitt schema totalt.
Ville inte somna förens halv tio i går kväll, och vaknade sedan varannan timme. Uppstigning ansåg hon var lämpligt klockan halv sju.
Jamendå kokar vi lite extra starkt kaffe i dag då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar