På förskolan har man fått en ny praktikant från gymnasiet. Jonas. En kille! Så bra med lite manligt genus bland allt det kvinnliga. Barnen älskar honom redan. Dom älskar honom av den enkla anledningen att han är just man. En katt bland hermelinerna.
Vill killar prova på att känna sig som en rockstjärna för en dag, är det bara att ta jobb på förskolan. Barnen formligen vrålar när Jonas kommer. Slänger sig för hans fötter. Lek med mig Jonas! Se på mig! Jaga mig Jonas! Både flickor och pojkar. Kul att se. Men tråkigt ändå för det är så tydligt att barnen saknar männen i sin vardag på förskolan.
Trist att så få män väljer det mjuka. Hur skall man göra för att förändra? Vad krävs? Går det överhuvudtaget? Antar att det kommer ta tid. Och jag förstår det. Men det är inte mindre trist för det.
Ja, när man trots barnkär man och jämställda värderingar ändå står där och nyktert ser på vem det är som tar (på sig) huvudansvaret för barnbiten hemma så kan man ju undra hur vi någonsin ska få ordning på samhället...
SvaraRadera(och nu talar jag inte om firma Familj AB i stort - bara själva barnbiten)
//Linda
Visst är det toppen med en kille på förskolan! Wilma är mycket förtjust hon också. :)
SvaraRaderaTyvärr tror jag att många killar/män håller sig borta från förskolan för att slippa föräldrarnas fundersamma blickar. Det finns ju rätt många inskränkta människor som tror att alla män är potentiella pedofiler. (Ja utom den egna mannen då förstås, och familjens manliga släktingar och vänner...) Otroligt trist! Och verkligen skitdåligt för barnen.