jaja. Man kan inte lyckas jämt. Inget fel på smaken. Men det var inte mycket till paj. Mer bärmos med havreknäcklock. Kajsa slevade i sig "pajjen" direkt ur formen. Inte direkt något jag bjuder på i morgon när mormor och morfar kommer på fika. Jag får hitta på något annat. Å andra sidan har vi då något att göra i morgon förmiddag också, så får faderskapet vara ifred i sovrummet. Man får ta det onda med det goda.
Patrik är på fest. Småtrist för mig. Jättekul för honom. Jag nattade Kajsa med Alva i bilbarnstolen på golvet. Läste saga för K i sängen och vaggade Alva med foten. Nu sover båda. Och mamman snart också. Är sugen på ett glas vin. Men det är lika bra att skippa det. Är tillräckligt trött ändå. En gammal visa har fastnat i mitt huvud. En höstvisa. Jag nynnar mest verserna, sen sjunger jag refrengen högt och börjar grina. Det är något speciellt med vissa sånger. Jag blir rörd. Det stör mig. Det stockar sig i halsen och ögonen tåras. Varför? Jag vet inte. Vet bara att det inte går att hejda.
nanananananananana
nanananaaanananananana
nanannanana, na nanna na na na
na na nanna na nanna na na na na
Skynda dig älskade
skynda att älska
dagarna mörknar minut för minut
Tänd dina ljus
det är nära till natten.
Snart är den ljuvliga sommaren slut..
Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött, nu blir kvällarna kyliga och sena. Kom trösta mig en smula för nu är jag ganska trött och med en så förfärligt allena. Jag märkte aldrig förut att mörkret var så stort, går och tänker på allt det där man borde. Det finns så mycket saker man skulle sagt och gjort och det är så väldigt lite man gjorde.
SvaraRaderaFinaste finaste höstvisan!
//Linda
Alltså texten till "Na na na" innan refrängen...
SvaraRadera//Linda