...och mitt huvud känns så tungt. Närå. Jag känner mig pigg. Sov till halv åtta. Ungen bråkade lite med mig i natt, men vid halv fyra så lade jag henne hos mej. In i armhålan med lillan så sover hon som en stock. Mamma-doft. Nära tutten. Då sover dom små liven. Kajsa var lika dan. Man ligger som om man vore korsfäst. Armarna rakt ut, platt på rygg. En unge i var armhåla. Tur att man tillhör typen som kan sova hursomhelst. Patrik gnäller jämt om hur illa han sover. Ojojoj, vaknar av sina snarkningar. Av Kajsas snarkningar. Av Alvas grymtningar. Av mina snarkningar. Ojojoj, vaknar av sina tankar, sina hjärnspöken. Sina drömmar. Han måste ofta ta en liten tupplur på eftermiddagen eftersom han sover så illa. Vilken djäkla tur att jag inte är likadan. Då vore det kaos här hemma.
I går träffade jag bästa arbetskamraterna på lunch. Saknar dem. Dom är så fina. Dom berikar mej. Jag är så glad att jag har dem. Vackra, kloka, ambitiösa kvinnor som får mej att vilja bli bättre. Prestera mitt yttersta. Det är bra. Det gör mej gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar