Kajsa och jag bråkade inte med varandra en enda gång i går. Visst tillrättavisade jag, hotade och mutade som vanligt, men hon gav sig direkt så det behövde inte bli några arga röster eller konsekvenser. Så skönt. Klingar trotsåldern av? Eller var det bara en tillfällighet? Det kan väl inte vara så att hon har lärt sig något?
Fingers crossed...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar