A:barn

Var på utvecklingsamtal i måndags. Jag och patrik sladdade in på dagis strax efter utsatt tid. Såklart.
Kajsas fröken (som jag typ aldrig träffat eftersom hon jobbar 9-15) visade bilder på hennes vardag, hennes favoritsysslor och leksaker.
Så roligt
Dom tycker att hon har ett bra ordförråd, att hon tar för sig och säger vad hon tycker. Hon är hjälpsam och äter ordentligt. Undrade lite för mig själv om frökens anteckningar egentligen handlade om något annat barn. Nog för att Kajsa pratar massor och säger vad hon tycker, men det där med hjälpsam och äta ordentligt, det vete katten. Skämt åsido. Klart att man blir glad och stolt när fröken säger alla dessa fina ord. (ja dom kallar sig själva fröknar)

Jag blir alldeles varm i själen när jag ser min "Kitty"-frälsta, handväsk och högklackade skor förtjusta-flicka på dagisbilderna. Där leker hon mest med sin stora kärlek här i livet -John- eller Vallentin och Hugo. Hon älskar bygg-leken, verkstaden och att plocka stenar i skogen. Hon är liksom både och. Både flickig och pojkig. På förmiddagen trampar hon och John omkring i kjolar och sjalar. På eftermiddagen bygger dom torn, kojjor, brottas och leker i skogen. Vad är tjejjigt och vad är killigt? Jag verkligen vill försöka att påverka henne så lite jag kan. Men visst är det svårt. Hon vet redan att flickor sminkar sig men inte pojkar (oftast). Att mammor tar hand om bebisarna och pappor tvättar bilen. Hon vet dock att i den här familjen lagar inte mamma mat. Haha, jag hoppas att Patrik kommer lära henne det, så att hon inte behöver bli handikappad som sin gamla mamma!