Julmässa..

...i Göteborg har jag varit på idag. Eller, jul och jul. Menigo-mässa, med lite juliga inslag kanske man skulle kunna säga. Det var julsånger i högtalarna hela dagen, prinskorvar och lussekatter och sill hos leverantörerna. Så, visst, lite julstämning blev det nog.

Satte mej på tåget halv sju i morse och vid halv tolvblecket är jag åter hemma i Pershagen. SJ är faktiskt riktigt riktigt bra. För mej ett utmärkt alternativ till flyg, iallafall om jag måste flyga över Arlanda. Snabbt, smidigt och eko-smart. Internet har jag uppkopplat hela vägen. Lite långsamt. Men det fungerar.

Jag gillar att åka tåg. Själv. Sitta tyst och fundera. Utan musik, utan något som stör. I mitt huvud hör jag musik ändå. Jag älskar att susa genom landskapet. Se hur världen utanför mitt fönster växlar -byar, städer, glesbygd, åkrar, fält. Det ligger som ett melankoliskt skimmer över vårt land och det blir så tydligt när man åker tåg. Jag ser övergivna hus, igenvuxna ängar, djupa skogar, allt insvept i trolsk oktoberdimma. Jag funderar och ställer frågor till mej själv. Hur lever människor här? Vad jobbar dom med? Går deras barn i skola här eller måste dom resa långt varje morgon? Var har dom för intressen? Är dom lyckligare här eller är allt ett enda Fucking (djävla kuk) Åmål?

Längtar efter barnet. Det är en fysiskt påtaglig längtan. Nästan som att vara röksugen faktiskt. Min kropp och min själ har ett behov av henne. Med största säkerhet ligger hon i min säng när jag kommer hem. Hon vaknar till när jag kryper ner i sängen, lägger sin lilla hand över mitt ansikte, mumlar sömndrucket "mama -hemma" och somnar om lika fort. Det brukar vara så när jag kommer hem sent. Jag oroar mej för hur hon mår. Hon verkar må så bra. Verkar vara så trygg. Men vill inte sova själv. Är det ett tecken på otrygghet? Eller är det normalt? Hon får så gärna sova hos oss. Det är inte det. -Jag saknar hennes varma kropp när hon inte gör det, saknar hennes ljuvliga doft och lätta snarkningar. Men samtidigt vill jag såklart att hon skall känna sig såpass trygg i sin egen säng att hon kan klara av att somna om själv. Jag undrar om det är för att hon har långa dagar på dagis? Är det bra för henne? Eller gör vi henne illa? Hur skall man veta? Hur skall man veta om man gör rätt eller fel? En förälders viktigaste uppgift är att göra så lite skada som möjligt. Det är det egentligen det enda som är viktigt. Det enda som egentligen betyder något. Men hur vet man att man gör rätt? I vår strukturerade värld är det så frustrerande att inte få facit förens det är försent.

Tåget tuggar förbi Skövde. Snart är jag hemma.