Sen blev det shopping-frenzie i skärholmen med lunch på Mc Dooonalds till Kajsas förtjusning.
Och eftermiddag och kväll hos Anderssons. Med barn-kareoke och taco-gratäng-Malin Style.
Gräsänkor som vi var slog vi våra påsar ihop och åt middag och drack ett glas vin. Mysich.
Gamla kompisarna Marie och Jenny dök upp. Har inte setts på tio år eller så. Av någon underlig anledning (läs VM-Kval) var vi ensamma allihop just i kväll. Mycket catching up to do. Så trevligt. Körde hem vid nio och dumpade kajsa i bingen. Hon somnade på två röda sekunder trots en liter läsk och två kilo godis i magen. Karius och Bactus dansar jitterbugg mellan kajsas små tänder i natt. Men dom överlever nog. Fler lördagar av det här slaget tack. Hemskt mycket tack.
Resultatet av shoppingrundan i Skärholmen tidigare på dagen var över förväntan. Långt över förväntan. Helt otroligt så effektiv man kan vara när man har en unge med. Det finns liksom inte utrymme för diskussioner, funderingar eller "ska jag eller ska jag inte" när Kajsa river bland klädhängarna. Det är bara att bestämma sig. Gå rakt på mål och betala med kort som man har kod på. Snabbt skall det gå.
Jag hade hyfsat koll på vad jag var ute efter och hamnade i rätt butiker hela tiden. Kom hem med en kjol, ett par skor, två par byxor, tre linnen, en t-shirt och tre blusar. Hela sommargarderoben klar. Men när vi sedan skulle gå och leta efter kläder till K tog det stopp. Då skulle hon springa barfota och dricka saft. Och det passar sig inte riktigt i affärer. Så då fick vi åka hem.
Betalde p-avgiften i automaten och promenerade nöjd till bilen.
Väl framme upptäcker jag att bilnyckeln är borta.
P a n i k !
Var fan kan jag ha tappat den?
Kissnödig, trött och svettig med en skrikande unge tog jag vagnen och sprang tillbaka in i köpcentrat. Siktade på butiken där jag köpte byxorna. Där hade jag tagit av och på byxorna flera gånger, där kunde möjligtvis nyckeln trillat ur fickan.
Högröd i ansiktet, med en röst nära falsett, vrålade jag till expediten "BILNYCKEL, har ni hittat nån BILNYCKEL??
Givetvis hade hon inte det.
Sprang själv in i omklädningrummet och rotade runt -och- där låg den.
Lättnaden var total. Att jag inte pinkade på mej var ett under.
Tillbaks till bilen. In med alla kassar och barnvagn i skuffen, in med ungen i barnstolen, kissnödig som en galning, rivstartade bilen och körde ut ur garaget. Frid och fröjd.
Trodde jag ja.
När jag är framme vid bommen vid utfarten sätter jag in parkeringskortet i automaten.
Då har jag betalt för lite.
Det är stopp.
Jag kommer inte ut.
När jag snurrat runt efter bilnyckeln har givetvis jag klivit in i en ny betalningsperiod.
Nervsammanbrottet är nära nu.
En slö, lågt begåvad parkeringsvakt tittar surt på mej och säger att jag måste batala 10 kronor till. Tio spänn!. Jag är glad att vi har stränga vapenlagar i det här landet. Hade jag haft en pistol med mej hade jag nog skjutit honom.
Han fick sin 10;a. Sen var det gasenibotten hem till Anderssons. Och äntligen en toalett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar