Pratade med mamma på förmiddagen. Hon deklarerade för mej att hon hade extremt mycket att göra denna vecka, så hon skulle inte kunna passa Kajsa något. "Inga problem" svarade jag. "Kajsa är visserligen lite snuvig, men sjuk är hon då rakt inte. Och på jobbet är det ganska lugnt"
Sådär får man inte säga.
Då kan man ge sej tusan på att ungen blir sjuk. Eller att en katastrof inträffar på jobbet.
Min djäkla klant. Vad gör jag nu om det händer något?
Då får vi buda upp Farmor. Med DHL från Roasjö.
Den moderna familjens gissel. Att leva långt i från släkten. När barnen kommer upptäcker man hur komplicerat livet blir när man inte har nära och kära bakom knuten. Att ha en farmor/mormor som hämtar på dagis och lagar middag en dag i veckan skulle underlätta för oss och vara till enorm glädje för Kajsa. Och till stor glädje för farmor också, inbillar jag mig i allafall.
Är själv uppvuxen med en mormor som dog när jag var liten och en farmor som bodde för långt bort och dessutom var för gammal för att kunna vara behjälplig i tid och otid. Det är lite sorgligt och det är med ett uns av avundsjuka jag ser mina vänner vars föräldrar finns nära och som ställer upp.
