ojdå.

Så det kan gå.

skulle man kunna säga.

Det här skall föreställa syrrans hus. Dom skulle bygga ut. Var tvugna att ta ner eken. Det gick åt pipan. Milt sagt.

Nu blir det till att tänka om. Trädfällaren gjorde -vad skall jag säga?- en grov felbedömning av var trädhelvetet skulle falla. Det flerhundraåriga trädet föll PÅ huset istället för bredvid.

Stackars syster, svåger och Kajsas tre kusiner tittade på när den så spännande trädfällningen tog ände med förskräckelse. Huset är förstört. Inga fönster går att öppna. Huset har satt sig. Skorstensmuren har fått en spricka och kaklet i köket har krackelerat.

Vilken djävla smäll!!

Världens mest cyniska Mia och Patrik tycker givetvis att nu är det bara att riva kåken och se till att klämma ur så mycket stålar som möjligt ur försäkringsbolaget och bygga nytt.

Men jag förstår att det inte är så enkelt.

Min syster har fött sitt andra barn i det här huset. Endast behjälpt av en orolig barnafar.

Det här är deras Hem.

Här har dom byggt sin familj i en form av Minnesotisk nybyggaranda.

Här ville dom bo kvar.

Det är klart att det inte är enkelt.

Jag hoppas att dom får sitt drömhus. Renoverat eller nytt. Om några år spelar det kanske mindre roll.